I huset där jag bor

Jag älskar bilderböcker på rim, men får rysningar i hela kroppen av nödrim och dålig rytm, något man aldrig behöver oroa sig över när det gäller Lena Sjöbergs berättelser - där är den rimmade texten alltid en ren njutning. I kombination med underbara bilder gör det hennes böcker till stora favoriter i bilderboksgenren.

Sjöbergs senaste bok, I huset där jag bor, utspelar sig i ett höghus, där ett av barnen i huset berättar om livet och om sina många grannar.

I huset där jag bor
finns alla sorters typer.
Någon går med käpp
och någon annan kryper.

Någon jobbar hemifrån,
andra knegar på kontor.
Alla är vi olika
i huset där jag bor.

Och det är verkligen ett hus med många olikheter, både vad gäller familjekonstellationer, etnicitet, ålder, intressen med mera. Allt framställt med en värme som väl matchar den dova och mjuka färgskalan i bilderna. Bilderna är också väldigt detaljrika och det finns massor att upptäcka när man tittar noga. Som bonus medföljer en affisch av höghuset och ett antal frågor som man kan leta upp svaren på (vill man ha fler frågor finns det att hämta på Rabén och Sjögrens hemsida) - en grej som min sjuåring verkligen älskade! Och själv älskade jag slutklämmen i boken:

Nur står jag är i natten,
jag funderar på en sak.
Vi lever vägg i vägg,
under ett och samma tak.

Och när jag tänker efter
är detta vad jag tror:

Vi är ändå rätt så lika
i huset där jag bor.