Allra käraste syster

Tidsresor är bland det mest spännande jag kan tänka mig och en tidsmaskin står definitivt högst upp på min önskelista. En som får uppleva att resa i tiden är Ylva-li i boken Systrarna av Silverdalen. När hennes klass ska titta på en solförmörkelse får hon se en flicka i gammaldags kläder som vinkar åt henne. Ylva-li följer efter och plötsligt är allt helt obekant samtidigt som det är välbekant. Platsen är densamma, Ylva-lis skola, men den ser inte ut som den brukar. Dörrarna är låsta och när hon inte kommer in i sitt eget klassrum knackar hon på hos fyrorna. Först tror hon att det är ett skämt - alla bänkar och stolar är utbytta mot sängar i långa rader. I en av sängarna ligger en brunhårig tjej i nattlinne. Kan det vara så att fyrorna förbereder en teaterföreställning? Tjejen i sängen verkar i alla fall vara en bra skådespelare - hon påstår både att det inte finns några klassrum på våningen över och att hon aldrig har hört talas om Astrid Lindgren. Mycket märkligt! Och märkligt är det också att hon heter Barbro. Ylva-li och Barbro, precis som systrarna i Ylva-lis favoritberättelse Allra käraste syster.

Efter många om och men inser Ylva-li att Barbro inte spelar något rollspel. Hon har färdats bakåt i tiden och hamnat i år 1945. Då var henne skola ett hem för övergivna flickor och styrdes med järnhand av föreståndaren fröken Olsson. Ylva-li funderar förstås på varför hon har rest bakåt i tiden och ännu mer på hur hon ska göra för att komma tillbaka till sin egen tid igen. Innan hon har funnit svaren på de frågorna har hon hunnit lära sig hur mycket vänskap kan betyda och hur viktigt det är att stå upp mot orättvisor.

Systrarna av Silverdalen är en trevlig mix av magi, spänning och historiebeskrivning. Och inte minst en berättelse om vänskap. För bandet mellan Ylva-li och Barbro är starkt nog för att övervinna både tid och rum.