Mordön

Tolvåriga Ellen ska tillbringa en månad av sommarlovet hos sin mormor och morfar som bor vid kusten. Hennes föräldrar jobbar väldigt mycket och har inte riktigt tid med henne. De jobbar faktiskt till och med på midsommarafton. Ellen trivs bra med mormor och morfar, men önskar nog att mamma och pappa skulle ägna sig lite mer åt henne. Mormor och morfar har flyttat ganska nyligen och det är första gången som Ellen är och hälsar på dem i det nya huset. Granne med mormor och morfar bor Karzan, en kille i hennes egen ålder. De träffas för första gången när Ellen står och blickar ut över ett märkligt hus som ligger på en ö alldeles i närheten.

Huset stod mitt på ön. Ellen hade aldrig sett ett så märkligt hus förut. Det var både fint och kusligt på samma gång. Den som hade ritat huset hade säkert försökt få det att likna ett slott, fast i miniatyr. Huset hade samma grå färg som dimma och gaveln bestod av ett torn med rostigt plåttak. 

Karzan berättar att ön i folkmun kallas Mordön, efter att en ung kvinna blivit mördad där för 70 år sen. Efter det har ingen velat flytta dit och huset har stått och förfallit. Karzan berättar också att blodfläcken efter den mördade kvinnan finns kvar i ett av rummen och Ellen blir nyfiken på huset. De bestämmer att de ska ge sig ut till ön på midsommarnatten och det är ett beslut som de snabbt kommer att ångra.

Jag har tyckt väldigt mycket om Camilla Lagerqvists historiska böcker och kanske hade jag därför lite för höga förväntningar när jag började läsa Mordön. Kanske var historien också lite för osannolik för min smak (även om barnrysare förstås har all rätt att vara just det). Och kanske har det också gått lite inflation i den här typen av böcker: Sommarlovsmysterier med en tjej och en kille som nyss lärt känna varandra som huvudpersoner. Men det är onekligen en genre som är populär hos mellanåldern och Mordön är bitvis väldigt spännande, även om jag inte tycker att den hör till Camilla Lagerqvists bästa böcker.