Nådeår eller plågoår?

Flickorna i Garner County vet vad som väntar dem - det år de fyller sexton är det dags för deras nådeår. Då förpassas de i grupp till en avskild och öde plats i skogen. Under detta år kommer deras magi att väckas till liv och meningen är att den ska släppas ut i naturen innan de får komma tillbaka. Magin är nämligen farlig för männen. Dagen före nådeårets start infaller slöjdagen. Då blir vissa av dem utvalda av jämnåriga pojkar för att bli deras hustrur. När de kommer tillbaka från nådeåret ska de gifta sig. Som en symbol tilldelas de utvalda flickorna varsin slöja. De flickor som blir utan slöja sätts i arbete efter nådeårets slut. För de allra flesta flickor är det en katastrof att inte få någon slöja. Men för bokens huvudperson, Tierney, skulle det vara en katastrof att få en. Hon har gjort sitt allra bästa för att ingen av pojkarna ska vilja gifta sig med henne och hennes förhoppning är att hon ska få arbeta på fälten när nådeåret är slut. Ett tungt och farligt arbete, men ändå ett liv i någon slags frihet.

Tidigt morgonen efter slöjdagen ger flickorna sig ut i skogen tillsammans med sina ledsagare. Det är en lång och besvärlig vandring och i skogen väntar tjuvjägare på minsta felsteg. Tjuvjägarna dödar nådeårsflickor och säljer deras kroppsdelar för dyra pengar, eftersom de anses vara magiska. Huset de kommer fram till är primitivt och de har inte fått med sig mycket mat. Man skulle kunna tro att det hårda livet i vildmarken skulle bli flickornas största hot under nådeåret. Eller tjuvjägarna som lurar i skogen. Men när isolationen gör att galenskap sprider sig och hierarkier skapas visar det sig att det är de andra flickorna som är det allra farligaste. Tierney hamnar snabbt i onåd hos resten av gruppen och får hjälp från ett helt oväntat håll. Något som får henne att ompröva allt hon någonsin trott på. Och magin, som är orsaken till hela nådeåret, finns den ens?

Det sextonde året innehåller en hel del våldsamheter, tortyr och ond bråd död, men den känns ändå inte som en våldsam bok. Snarare har Kim Liggett skrivit en ganska lågmäld historia (som ibland blir väl långsam) om männens makt och en längtan efter en tillvaro i starkt systerskap.