Sommarlov!

Nu går vi in i viloläge en stund och tar helt enkelt lite sommarlov. Ha en underbar sommar!
//Martina och Mari

Årets sommarhög

Så här ser årets sommhög ut. Lite nytt blandat med några borde-ha-läst-förlängesen-böcker. Den kommer säkert att förändras lite under sommaren :-)

Huset mittemot av Alex Haridi

Borta för alltid av Darlene Ryan

Den viskande dödskallen av Jonathan Stroud

Fangirl av Rainbow Rowell

Kamp av Pascale Vallin Johansson

Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom

Kurragömma av Petrus Dahlin

I ljusets makt

Alina är allt som en hjälte inte är. Liten, tanig, otränad, grå och passar sällan in i några sammanhang. Hon och hennes bästa vän Mal växte upp som fosterbarn, de växte upp och de växte liksom ihop. Nu är hon kartritarlärling i landet Ravkas arme och Mal ingår i spanargruppen. När truppen ska ta sig genom landet måste de passera Skuggsänkan, ett mörker där det döljer sig hiskeliga och farliga monster, volkror. Under övergången så blir de attackerade och när Mal blir skadad väcks något inom Alina. En enorm kraft som får mörkret att skingras och volkrorna att försvinna. Det här är kraften som Ravka har väntat på. Alina skickas genast till grishorna, den magiska eliten i landet, för att tränas upp. Men hon har svårt att hitta sin kraft, hon orkar inte med träningen och hon känner att hon inte passar in i palatset och bland alla lärda. Hon har överhudtaget svårt att förstå att hon skulle kunna ha någon kraft alls, hon väntar hela tiden på att bli avslöjad som det misslyckande som hon själv tycker att hon är. Men grishornas ledare, Skuggmästaren, är övertygad om att hon är Solbringaren, den som ska skingra mörkret.

När jag läste I ljusets makt av Leigh Bardugo så fick jag lite samma känsla som när jag läste Tankeläsaren, första delen i De utvalda, även om det inte var riktigt, riktigt lika bra. Men det betyder inte att jag inte tycker om boken, för det gör jag. Det är bra, magisk fantasy som börjar lite trevande men som tar sig efterhand. Men stundtals så tycker jag ändå att det kommer in lite fåniga sekvenser, som när Alina och Genya provar klänningar i drottningens garderob, jag kan inte riktigt se syftet med den scenen och det gör absolut inget för Alinas karaktär förutom att hon blir just lite fånigare. För egentligen tycker jag ju om Alina, jag tycker om att ingenting med henne är självklart och hon har långt till den klassiska hjälterollen. Men hon ger heller inte upp, trots att allt går henne emot och trots att hon inte ens kan använda sin kraft. Hon analyserar grishornas spel runt omkring henne och hon går starkare ur varje motgång. Och som vanligt efter att jag har läst ut en bra fantasy så önskar jag att jag väntat så jag hade kunnat streckläsa hela serien på än gång. Men del två, I stormens öga, kommer faktiskt redan i september så väntan blir ju inte överdrivet lång. :-)

Elsie Petrén på besök

Förra veckan hade Vetlanda Biblioteks två bokklubbar, Bokspanarna och Ungdomsbokklubben, terminsavslutning. Det avslutades i bästa stil med författarbesök av Elsie Petrén. Elsie har ju bland annat skrivit böckerna om Zäta, Gåtan Felicia Hill och den sprillans nya Mysteriet i Skuggmyra (som är väldigt spännande!!). Under besöket berättade hon om hur hon blev författare och hon läste ett avsnitt ur sin kommande bok, fortsättningen på Mysteriet i Skuggmyra (världspremiär!!).  Barnen fick också veta att hon alltid har problem
med att barnen i böckerna måste bli av med sina mobiler för att göra äventyret mer spännande. Ett mycket lyckat besök där givetvis alla som ville även fick sina böcker signerade.

Helskruvat äventyr

Det här är en berättelse om en familj. Mamman ska åka i väg på jobbresa några dagar, och hon har förberett sin frånvaro på alla tänkbara sätt. Det hon lämnar till pappan att ansvara för är att köpa mjölk. Det glömmer ju pappan givetvis bort, så när det bara finns apelsinjuice att ha på frukostflingorna får han gå till affären. Han är borta onormalt länge. När han till slut kommer hem och barnen frågar var han tog vägen börjar ett otroligt äventyr, där huvudrollsinnehavaren är ett mjölkpaket. (För han har minsann inte träffat någon han känner, och därför dröjt i affären så länge.)

Äventyret börjar med att ett rymdskepp suger upp honom när han är på väg hem till barnen med sitt mjölkpaket. De gröna, slemmiga snorliknande rymdvarelserna vill att pappan ger dem ägandeskap över hela planeten. Han vägrar och lyckas fly men dimper istället ner på ett piratskepp. Därifrån lyckas han med nöd och näppe bli räddad av en stegosaurus i en luftballong. Tillsammans med Professor Steg i hans Svävande-Boll-Person-Transport hamnar han i diverse knipor, hela tiden med mjölkpaketet som huvudperson. Det är vulkangudar, Splods öga, ponnyer, pirayor, wumpirer och diverse oerhört specifika profetior, dinosauierpoliser och tidsresemaskiner som finns med i det här osannolika äventyret.

Neil Gaiman har i Splods öga skrivit en rolig, helt skruvad historia som passar lika bra för vuxna som för barn. Jag tror i alla fall att även barn uppskattar den till exempel som högläsningsbok, speciellt om de får titta på Chris Riddells otroliga bilder samtidigt. Historien kommer kanske inte stanna kvar så länge i medvetandet, men jag uppskattade den under tiden jag läste den.

Sökaren

Alltså. Jag vill bara säga det att jag är lite småförälskad i Mickey Bolitar, kanske ytterligare lite mer förälskad i Ema. Och den tredje boken om dessa fantastiska människor, Sökaren av Harlan Coben, är lika spännande och svår att lägga ifrån sig som de tidigare två. Även om det, handen på hjärtat, egentligen inte händer så där jättemycket i den här delen. Men det märks inte under själva läsningen utan det kommer mer till mig efteråt. Mickey, Ema, Rachel och så Spoon såklart fortsätter sitt arbete för Aboena Shelter, även om de inte riktigt vet vad det är eller hur de får sina uppdrag. Dessutom så märker Mickey hur mer och mer kopplas ihop med hans egen historia och hans pappas mystiska död.

Som vanligt alltså: rapp och snabb dialog, spännande och riktig streckläsning.

Stjärnstenen

Nästa vecka kommer Jo Salmsons första bok i serien Drakarnas öde. Om man läst hennes böcker om Tam är det möjligt att man känner igen sig lite. Salmson har lovat att Tam, Indre och drakarna kommer att dyka upp på något sätt i den nya serien. Stjärnstenen är den första boken av två och den är klassad för mellanåldern. Den är på över 300 sidor, utan illustrationer. Perfekt att gå vidare till om man har gillat hennes tidigare serier Jakten på Tam, Häxfolket, Alamandrarnas återkomst och Maros resa. Omslaget är ju fantastiskt snyggt också!

Ny urban fantasy

Om en vecka så släpps en ny bok av författaren till Beautiful Creatures, Kami Garcia. Den nya serien heter Mörkrets demoner och första delen är Ondskan vaknar. Den handlar om spöken och övernaturliga krafter. Förlaget har bland annat med det här i beskrivningen: "Hemsökta hus, hämndlystna andar, magiska symboler och pistoler laddade med salt [...] För de onda andarna vilar aldrig."
Urban fantasy, spänning och romantik. Spökjakten börjar om en vecka alltså. :-)

Bokjuryns vinnare!

2014 års bästa böcker när barnen själv får välja är:

Bilderbok:
Hamstern är borta! - Andreas Palmaer och Ingela P. Arrhenius
Kapitelbok 6-9 år:
Brandkårsmysteriet - Martin Widmark och Helena Willis
Kapitelbok 9-12 år:
Silverpojken - Kristina Ohlsson
Ungdomsbok 12-15 år:
Färglös - Chris Wodding
Faktabok:
Minecraft - nybörjarens handbok - Stephanie Milton
Serier:
Amulett 5 - Älvprinsen - Kazu Kibuishi

Järnprovet

Järnprovet  är första delen i ny fantasyserie, Magisterium, som skrivs av inga mindre än Holly Black (Spiderwick, Berörarna) och Cassandra Clare (The Mortal Instruments). Och jag som har gillat både Berörarna och The Mortal Instruments tycker att det här samarbetet bådar gott. Järnprovet riktar sig dock till en något yngre målgrupp än just de serierna, men Hey, fantasy är ju ålderslöst!

Järnprovet är en riktig trollkarlshistoria med magi, äventyr och trollkarlsskola. Javisst, det är inte svårt att göra kopplingar till Harry Potter och det finns en hel del likheter. Men det gör liksom ingenting, ibland är det skönt att få känna igen sig och Järnprovet står sig mycket bra som helt egen.

Callum Hunt har levt hela sitt liv med vetskapen om att det finns magi och att hans pappa är en trollkarl. Allt detta är dock förknippat med ren och skär ondska, det har Call alltid fått höra av sin pappa. Nu är det dags för Call att göra inträdesprovet till trollkarlsmagisteriet och trots att han medvetet gör riktigt dåligt ifrån sig och provet blir till en katastrof, så blir Call antagen som lärling till magisteriets högste trollkarl, mäster Rufus. Hans pappa protesterar och Call lovar att göra allt för att bli utslängd så snart som möjligt. Till en början tycker han att mycket riktigt att det är hemskt på skolan och han tycker verkligen inte om de andra i lärlingsgruppen (eller några andra elever på skolan). Ju längre tiden går desto bättre går det, och Call får till och med känna på hur det är att ha riktiga vänner. Men varför vill inte hans pappa att han ska gå i trollkarlsskolan eller ens ha med magi att göra? Vad är det han döljer?

Helt klart är det här bra fantasy och jag blir flera gånger överraskad av handlingen. Karaktärerna är också bra, de följer till viss del sina stereotyper men de utvecklas under tiden och bjuder de också på flera överraskningar. Läs den!

Odinsbarn (igen)

Ja, den höll hela vägen, Odinsbarn, första delen i sereien Korpringarna, av Siri Pettersen. Om man gillar fantasy så är det här helt enkelt ett måste.
Hirka, den svanslösa, växer upp i en värld där svans är normen och de svanslösa (menskr) tillhör mytologin. Det sägs att de utan svans är Odinsbarn, och att de kommer med rötan. Och det sägs att de står i kontakt med den gamla fienden, De Blinda, de som kommer från en annan värld. De Blinda har åter synts till och Hirka är helt plötsligt världens mest eftersökta varelse.
Ack, det kryllar av magi, äventyr, kamp, revolution och känslor. Precis som det ska, precis som jag vill.
I oktober 2014 kom fortsättningen (Råta) ut på norska. Så jag misstänker att vi får vänta ett tag till på den svenska översättningen.