Fallen flicka

”Rygget mot räcket.
Kantig metall mot ryggslutet.
Ett allt hårdare tryck. Räcket skär in.
Hon försöker komma undan, men hålls kvar, halvvägs mot himlen. Alla andra vägar är avskurna. Det verkar bara finnas en enda väg härifrån och det är upp över kanten, över det rostiga räcket.
Så lätt de skulle vara.
Bara ett hopp och vips – slut på allt. En enkel utväg.
Han kommer närmare. Ursinning. Saliven sprutar. Han skriker inte, han väser.
Glödhet som brinnande vedträn i en eldkorg. Sprakande, gnistrande mot den svarta, iskalla natthimlen. ”

Såhär börjar Christina Wahldéns senaste bok ”Fallen flicka”. Boken handlar om Rona, 16 år. Hon flydde från Afghanistan, tillsammans med sina föräldrar och sex syskon, för ett par år sedan och är den enda som riktigt acklimatiserat sig. Rona får ta ansvar för hela hushållet. Hon får laga mat, städa och ta hand om sina yngre syskon. Mamman är höggravid och pappan och den äldre brodern gör ingen nytta överhuvudtaget. Dessutom slår pappan Rona för minsta lilla anledning. Rona drömmer om att bli läkare, men hur ska hon kunna gå emot sin pappas vilja?

Jag tänker inte avslöja mer om handlingen i boken. Däremot kan jag säga att det är en oerhört stark berättelse som inte lämnar någon oberörd.