Nu har jag äntligen läst del ett och två i serien om Mercy Falls vargar av Maggie Stiefvater och jag blev inte besviken! I Frost lär vi känna huvudpersonen Grace. Hon har en speciell relation med vargarna som befinner sig i skogen vid hennes hus. Hon håller koll på dem, särskilt på en varg. Vargen med de gula ögonen, hennes varg. Vargen med ögon som tycks säga henne något. Vargen som räddade henne från vargflocken när hon blev nedsliten från gungan och indragen i skogen när hon var liten. Vargen som heter Sam och som var lika hungrig som de andra flockmedlemmarna men som istället för att hugga in på henne tryckte sin nos i hennes hand och kände doften av socker, smör och salt och mindes något som berörde honom, något mänskligt. Efter vargattacken följde flera år då Grace tittade efter vargen och vargen tycktes titta efter henne, vänta men utan att någon av dem verkade veta på vad. Det var alltid kallt när hon såg vargen i brynet vid trädgården. Grace försökte närma sig men kom aldrig särskilt nära förrän vargen slank in i skogen igen.
Första gången Sam kommer riktigt nära Grace som människa är han i bokhandeln och jobbar när hon kommer in med sina kompisar yrvädret Rachel och den lite tystare Olivia som alltid fotograferar. Han känner att det är hon på doften och han tänker att så nära har han aldrig förr varit, inte som människa. Han hoppas hon ska titta upp och se honom men hon ser inte att han tittar på henne med sina gula ögon. Inte den gången.
Grace är som förtrollad av vargarna men det accepteras inte bland grannar och kompisar att vara en vargälskare. Sedan Jack Culpeper, en kille i skolan, blev bortförd av vargar har en oro och ett hat mot vargar spridits och det finns mer än en som gärna använder sitt gevär för att bli av med de vildsinta bestarna. Grace är inte rädd för vargarna, kanske för den vita honan hon sett i flocken, hon verkar aggressivare, men inte för de andra. Det är den vita vargen som iakttar henne när hon för första gången lyckas komma sin varg så nära att hon får dra händerna genom pälsen på honom. Den gången försvarar hennes varg henne med ett morrande mot den vita vargen och får Grace att retirera in i huset i tryggheten. Den vita vargen verkar vakta på hennes varg och hon visar på olika sätt sitt missnöje över att Grace har ett band med Sam. Det blir som ett förhållande, Grace och vargen. Hon vet inte att hennes varg kan bli människa. Inte till en början. Det är när hon sedan hör någon skrika ett mänskligt skrik ute i skogen som hon börjar misstänka att Jack Culpeper inte är död, att han finns i skogen och när hon går ut efter skriket hittar hon tre vargar varav en har samma ögon som Jack. När hon berättar för Olivia i skolan att hon sett Jack som varg svarar Olivia som om hon är tokig, skulle alla vargarna vara varulvar kanske?!
Boken är uppbyggd så att man läser vad Grace berättar i vissa kapitel och så får man läsa Sams berättelse i andra kapitel. Under varje kapitelrubrik står det hur varmt eller kallt det är. Sam växlar mellan att vara varg och människa och det är kyla och värme, minus- eller plusgrader som påverkar hans omvandlingar. Boken är långsamt böljande i stilen, det är vacker text och ett underbart bildspråk. Trots den lugna stilen är handlingen rafflande, det blir mer och mer spännande. Den hotfulla stämning mot vargarna spetsas upp, jakten intensifieras och Grace är livrädd att hennes varg ska bli skjuten. Det är i samma veva hon hittar en kille liggandes strimmig av blod på altanen, han har blivit träffad i jakten och hon förstår direkt att detta är hennes varg, det bara vet hon men det är svårt att smälta, då måste det finnas varulvar och Sam, hennes varg, är en av dem. Från att de nu träffas när Sam är människa vill de aldrig någonsin släppa varandra, de hör ihop och det tänker de kämpa för. Obändliga krafter gör deras kärlek svår och de måste kämpa för att kunna vara tillsammans. Trots att Grace har ett stort ansvar hemma och mest klarar sig själv hela dagarna när föräldrarna jobbar eller är på något konstnärsarrangemang som hennes mamma är delaktig i så gömmer hon Sam för sina föräldrar till en början. De som annars litar på att hon klara sig själv kanske kommer lägga sig i för mycket om de märker att hon träffar någon och inte skulle de bli gladare om de upptäckte att hon nu låter Sam sova i hennes rum på nätterna. Detta blir snart tvunget både eftersom att de inte kan vara utan varandra men också för att graderna ute sjunker och när det blir kallare kommer Sam bli varg igen, något de aldrig mer vill ska hända. Dessutom får den försvunne Jack Culpepers syster Isabel nys om att Grace verkar veta något om Jack, Olivia beter sig konstigt och Sam försöker få tag i den varulv som först gjorde honom till det han är- Beck, överhuvudet i flocken, den som tar hand om varulvarna. Nu gäller det att försöka komma på ett sätt för Grace och Sam att kunna behålla Sam i människoform och det är riktigt gripande!
Som tur var så hade jag fortsättningen Feber som gavs ut nu i mars av Forma books/ B Wahlströms förlag nära till hands när sista sidan i Frost var utläst. Utan att berätta för mycket om innehållet kan jag intyga att Feber är ännu bättre än Frost och då var Frost redan grymt bra! I Feber får vi veta om Grace och Sam kan hålla fast i varandra och sin kärlek, hur det går med botemedlet mot förvandling och om hur nya varulvar hotar att avslöja vargarnas sanna natur. Det kommer också ett nytt hot mot att Sam och Grace ska kunna vara tillsammans och vändningen är överraskande och ökar spänningen återigen!! Även denna bok slutar med en nagelbitande cliffhanger som kommer att följas upp i den tredje delen i Mercy falls vargar Forever som ges ut på engelska i juli 2011. Vi längtar!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar