Dunkar och dunkande puls

Den blonde svennen Turk heter egentligen Mattias och bor i Bromma. Mörka Ayla har turkisk bakgrund och bor i Rinkeby. Båda älskar de basket. Under en match råkar de få syn på varandra och börjar blänga så smått. Det finns många anledningar till att det inte ska fungera - vänners förväntningar, familjens och så deras olika bakgrunder. Turks förlamande blyghet sätter också käppar i hjulet, men till sist är det han som tar första steget och mailar Ayla.

Det var ett tag sen jag läste första delen - Ingen rädsla. Då störde jag mig lite på alla referat av basketmatcher, all terminologi och att relationerna ungdomarna emellan fick så liten plats. Jag har aldrig varit intresserad av sporten och tyckte att det blev lite för mycket. Dock, här får jag en bakgrund till resten av storyn. Turk spelar i Alvik, ett lag med idel ljusa hårsvall och blå ögon. Ayla spelar i Akropol, där hårsvallen är idel mörka. Inte en svenne så långt ögat kan nå. Ayla lever för sporten och har inte tid med killar. Turk kämpar med dåligt självförtroende/självkänsla och enda gången han kan slappna av och bara vara är just på basketplanen.

I andra boken, Turk & Ayla, fick vänskapen och romantiken en större roll och här tycker jag att de ingående beskrivningarna av matcherna istället drev berättelsen framåt. Genom deras agerande på planen lär jag känna personerna. Intresset mellan Turk och Ayla växer sig starkare, men inte obehindrat. Ayla är rädd för att avslöja för mycket för sina lagkamrater, för att inte tala om vad familjen skulle säga. Och de där blickarna Turk slänger på snygga Becka i Alvik, betyder de något? Turk vill så gärna prata med Ayla, men vågar inte riktigt. Han är rädd för att det ska bli fel. När de ses i Stockholms baskethallar låtsas hon inte om hans existens och även om hon förklarat att det beror på alltför nyfikna kamrater känns det som det ligger mer bakom. Fast de kan ju inte sluta titta på varandra...

Sista skottet tar oss med på ABC-läger - Alvik Basket Camp - i Västervik. Efter en jobbig situation i början av sommaren har Turk och Ayla inte pratat alls. Nu närmar sig sommarlovets slut och det är dags för läger, som de båda ska åka på. En superchans för att återuppta kontakten, men frågan är om det som gick snett förut ska förstöra allt. Lägret är dessutom skådeplats för konflikter mellan Alvik och Akropol - eller mellan Becka och Ayla, som är de bästa spelarna i respektive lag. De är vana att kämpa mot varandra på planen - nu blir de placerade i samma lag och måste samarbeta. Det kommer inte gå smärtfritt.

Jag är hemskt charmad av den spirande romansen mellan den blyge Turk och den coola Ayla och har svårt för att sluta läsa (när jag kom till sista boken). Krog har lyckats beskriva känslorna på ett underbart sätt och på ett ögonblick är jag tillbaka i mina egna tonår - önskandes att det var jag som fick uppleva det där pirret igen. Dessutom har jag lärt mig lite om basket. Rekommenderas varmt för både sportnördar och kärlekstörstande.

Så, Niklas Krog, kan du inte skriva fler såna här böcker?