onsdag 10 augusti 2011

En resa kan förändra allt- på gott och ont


Varje ny erfarenhet förändrar dig lite, ibland på ett sätt som utvecklar dig framåt, ibland så att du blir en person du inte vill vara.

Det sistnämnda händer Max i Mats Berggrens Språkresan. Det är sommaren mellan 8:an och 9:an och dataintresserade och skolsmarta Max ska på språkresa, inte för att han själv egentligen tagit initiativet utan för att hans mamma ordnat det åt honom för att låta honom få en erfarenhet hon aldrig fick när hon var ung.

Han ska till england, till Whalebone Bay med ett stort gäng andra ungdomar varav han inte känner en kotte. När hans mamma lämnar av honom på flygplatsen visar det sig att många av de andra ungdomarna åker med någon kompis eller lärt känna någon innan. Max börjar prata med två killar som håller sig lite för sig själva, han märker att de gillar musik och där hittar de första gemensamma intresset.

Redan från första åsyn förstår Max att det är Leo (den storväxte och tystlåtne) som är den självklara ledaren medan Simon (den tanige och pratige) är följaren. Max funderar över varför vissa utstrålar ledare och andra följare, vad som gör det, utseendet, hållningen eller något obeskrivbart. Han inser att han nu har chansen att välja vad han vill visa av sig själv, han kan vara den nye Max inför Leo och Simon.

När Max anländer hos värdfamiljen tycker han genast att de verkar schyssta och han får lära känna lite typiska engelska företeelser som Tesco (istället för typ Ica), att man måste ha adapter för att ladda mobiltelefonen, att njurpaj är helt vanlig husmanskost, skoluniformer och så de välkända trekantssmörgåsarna som man äter med chips.

Max trivs i skolan, han hamnar i samma grupp som Leo, bland de som är duktiga i engelska och på rasten flockas de engelska tjejerna runt de svenska killarna. Han ser massa ansikten och skoluniformer och förslagen duggar tätt om vad de ska hitta på till kvällen, de stämmer träff för att gå på YMCAdiscot. Leo och Simon skryter direkt om att de lyckats köpa öl första kvällen och det är när de ber Max att följa med och snatta öl på Tesco som han för första gången upplever adrenalinkicken av att ha gjort något brottsligt. Inget dåligt samvete utan istället får han en euforisk känsla, han blir engergisk och fylld av en känsla av att verkligen leva.

På discot träffar han Cate med de glittriga ögonen, han kan inte förstå att han inte såg henne i tjejskocken i skolan. Hon vill dejta honom och de inleder ett förhållande, för Max är hon första tjejen, det blir första kyssen och första stora förälskelsen. De träffas och umgås med kompisar men en dag kommer det första hotet, ett gäng med en kille som heter Jack visar att de inte gillar att svenska killar kommer och blir ihop med engelska tjejer.

Den hotfulla stämningen intensifiseras och språkresans annars mysiga stämning och Max förälskelse fördunklas av Jack och gänget. Det är nu som Max märker en ny våldsam sida hos sig själv. En sida han inte känner igen.

Det här var en både djup och samtidigt spännande historia där man tänker till både en och flera gånger kring hur olika händelser kan påverka livet. Max resa sker på flera plan, kroppsligt, själsligt och världsligt och jag blir verkligen engagerad!

Har nu även läst Lasarusfenomenet, 1:a delen i Kjetil Johnsens nya serie. Även denna handlar om att resa men istället för mellan länder så mellan dimensioner. Jag har tidigare vurmat för hans Tre- serie som är suverän och jag kan tipsa om att även denna nya serien 4:e parallellen är lovande! Spänning och thriller men också med Science fictioninslag. Jag säger: - LÄS!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar