När jag läst de andra delarna, Rubinröd och Safirblå, så har jag varit lite missnöjd med tempot. Det har liksom inte rört sig så mycket framåt förrän precis i slutet. Men det problemet har inte Smaragdgrön. I den här boken är tempot betydligt högre från början och det händer något hela tiden, inga långa passager när Gwen måste lära sig dansa manuetter. Det här är helt klart en avslutning som håller i en, som helhet, mycket bra, spännande, romantisk fantasyserie i tidsresargenren.
Så för er som ännu inte har läst den: gör det! Och streckläs alla tre delarna på en gång, jag tror att det är då den gör sig som bäst.
Hade tänkt låna första delen när jag var på biblioteket förra veckan, men den var utlånad, Så det får bli nästa gång jag går dit!
SvaraRaderaLåter som en bra idé :-) Jag tycker att du ska passa på att låna del 2 och 3 också när du ändå är där, för jag tror att de passar som bäst att läsa ett flow :-)
SvaraRadera//Mari