Ett folk utan land

Sommarlovets stora behållning var helt enkelt den här: Ett folk utan land av Melina Marchetta. Jag är inte heller direkt förvånad över att jag älskade att läsa den, jag älskar ju Jellicoe Road och det kändes givet att en fantasy av Melina borde vara precis så som jag vill ha det.

Landet Lumatere har i tio år varit drabbat av en förbannelse som stängt dess gränser. Utanför lever de som kom undan i flyktingläger. De vet inte om de väntar på att få komma hem eller om de väntar på att få börja sina liv på ett nytt ställe. Vad som har hänt med de som blev kvar är det ingen som vet. Finnikin från Klippan reser runt bland flyktingarna tillsammans med den gamla kungens rådsherre, han har en förhoppning och tro att någonstans kommer de att hitta den äkta tronarvingen som skulle kunna bryta förbannelsen. Så finner han Evanjalin som menar att hon kan leda honom till tronarvingen. Det är bara det att hon har så många hemligheter.

Precis som i Jellicoe Road så finns det flera lager i den boken att utforska, och man hittar nya trådar och ledtrådar att fånga upp och ta tag i. Och jag älskar det. Inte minst älskar jag Evanjalin och att den nya ordningen helt naturligt drivs av starka kvinnor (och starka män, tillsammans).
Alltså: läs den!