Ben är en ensamvarg och lite av
en outsider. Han lever även med tron om att han egentligen är en bortbyting,
att han egentligen tillhör någon annan. Kanske en trollfamilj. Därför så kallar
han sina föräldrar vid förnamn och känner att han inte riktigt tillhör
familjen. Det han tycker allra bäst om är att teckna och att vara ute i
naturen, när han är ute så söker han efter sin tillhörighet. En dag så får hans
hans pappa får för sig att familjen ska flytta till en gammal prästgård som de
får hyra billigt. Resten av familjen tycker att det är en usel idé men Ben
tycker inte att det är så farligt, där kommer han att ha skogen precis inpå
knuten. Redan första dagen i huset så känner Ben ett vinddrag i nacken och han
tycker att huset liksom låter, nästan pratar. Men ingen annan verkar ha upplevt
något så han tror att det bara var inbillning. Men huset fortsätter att ge
ifrån sig tecken och det visar sig att familjen som bott där innan varit med om
en del olyckliga omständigheter.
Det här är rätt så spännande men
inte särskilt rysligt och jag tycker inte riktigt att jag hamnar i rätt
stämning när jag läser. Ändå så finns det en massa bra ingredienser: skogen, en
mörk insjö, gamla hus och mystiska vindar.
Jag blir även lite irriterad på
att jag som läsare hela tiden vet minst, även mindre än Ben. Han sitter och
läser i en dagbok och får genast en massa svar. Men dem berättas det inte om
utan som läsare så sitter man där och känner sig lite utanför. Givetvis så ska
ju inte allt avslöjas på en gång men man vill gärna kunna vara med så pass så
att man kan pussla lite själv.
Ringar på svart vatten är en helt okej spänningsbok och en helt
okej läsupplevelse. Men som rysare vill jag ha lite mer kårar utmed ryggraden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar