fredag 21 augusti 2015

Ringar på svart vatten

Varje sommar ska man ha en sommarrysare. I år var det Ringar på svart vatten av Gull Åkerblom.

Ben är en ensamvarg och lite av en outsider. Han lever även med tron om att han egentligen är en bortbyting, att han egentligen tillhör någon annan. Kanske en trollfamilj. Därför så kallar han sina föräldrar vid förnamn och känner att han inte riktigt tillhör familjen. Det han tycker allra bäst om är att teckna och att vara ute i naturen, när han är ute så söker han efter sin tillhörighet. En dag så får hans hans pappa får för sig att familjen ska flytta till en gammal prästgård som de får hyra billigt. Resten av familjen tycker att det är en usel idé men Ben tycker inte att det är så farligt, där kommer han att ha skogen precis inpå knuten. Redan första dagen i huset så känner Ben ett vinddrag i nacken och han tycker att huset liksom låter, nästan pratar. Men ingen annan verkar ha upplevt något så han tror att det bara var inbillning. Men huset fortsätter att ge ifrån sig tecken och det visar sig att familjen som bott där innan varit med om en del olyckliga omständigheter.

Det här är rätt så spännande men inte särskilt rysligt och jag tycker inte riktigt att jag hamnar i rätt stämning när jag läser. Ändå så finns det en massa bra ingredienser: skogen, en mörk insjö, gamla hus och mystiska vindar.
Jag blir även lite irriterad på att jag som läsare hela tiden vet minst, även mindre än Ben. Han sitter och läser i en dagbok och får genast en massa svar. Men dem berättas det inte om utan som läsare så sitter man där och känner sig lite utanför. Givetvis så ska ju inte allt avslöjas på en gång men man vill gärna kunna vara med så pass så att man kan pussla lite själv.
Ringar på svart vatten är en helt okej spänningsbok och en helt okej läsupplevelse. Men som rysare vill jag ha lite mer kårar utmed ryggraden. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar