Tobbe är egentligen en rätt så normal 13-åring. Lite extra
nördig kanske. Han tycker om rymden och är smart. Just därför så blir han
mobbad på sin nya skola. Främst av coola Falken och hans anhängare. Han till
och med kallas Rymden som smeknamn. Hans bästa (och enda) vän är Lina. En några
år äldre tjej som han lärde känna när hon var med i kamratstödjarna och tog sig
an honom när han var ensam. De har liksom hängt ihop sen dess, trots att de är
så olika. Lina hänger med sina lite äldre vänner, går på mycket fester och
söker sig till inte så bra killar. Hennes föräldrar håller på att skiljas så
hela hennes tillvaro är rätt så trasslig. Den enda som inte är trasslig är
Tobbe. Och Tobbe älskar Lina, han önskar så att hon skulle känna något mer
för honom också. Han drömmer om henne, skriver dikter till henne och målar
hennes porträtt. Men hon ser inte.
Det är rätt så fint beskrivet, Tobbes önskan om att vara
precis allt det som Lina vill ha, hur han är villig att förändra sig för hennes
skull. Samtidigt som han vet att det som hon verkligen gillar med honom är att
hon kan vara precis som hon är i hans närhet. Mellan dem finns inget
skådespeleri eller hitte på.
Det här är en bok som rätt exakt beskriver den här känslan
att vara tretton, fjorton år. När skolan är jobbig, de som finns i den skapar
ångest, den beskriver första fyllan, första förälskelsen. Allt kryddat med lite
toppar och dalar. Det är ett rätt så enkelt språk och kapitlen är korta så det
finns egentligen inga större hinder att bara läsa vidare när man väl har
börjat. Jag hade innan läst att det skulle komma en twist på slutet så en är
tvungen att läsa till absolut sista sidan. Och det stämmer. Det är en ordentlig
twist. Som jag tyvärr (och detta är egentligen mitt enda ”tyvärr” med boken)
hade större förhoppningar om. Djupet som det hade kunnat skapa försvinner med
ordet ”lek” och istället så blir det tyvärr snarare bagatelliserande.
Annars är det en genomfin bok. Precis som det ska va, en
riktig tonårsbok.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar