Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med

En dag när Emil är i skolan får han ett mail från en okänd avsändare. Mailet innehåller en länk till en blogg som heter "Om hundra dagar ska jag dö så satans vackert att du vill följa med". Han är en av sju personer som blivit utvalda för att läsa bloggen. Först tror Emil att det är ett spam, men när han försöker spärra avsändaren hamnar han istället på bloggen.

Bloggen är skriven av någon som kallar sig Ikaros. Hen (man får inte veta förrän en bit in i boken om det är en kille eller tjej) ska snart fylla 16 år och beskriver sig själv som extremt vanlig. Ikaros är medelsnygg, medellång, har "normala" åsikter, bor i ett medelklassområde med medelklassföräldrar och en syster som tyvärr inte är medel, utan bättre än Ikaros på det mesta. Ikaros har kompisar, går på fester, men känner sig ändå ensam. Så här står det i första blogginlägget:

Livet gör mig illa. Varenda satans sekund. Ingen vet om det. För jag skär mig inte eller något sånt. Och jag varken super, knarkar, skolkar, svälter mig, är allmänt störig, kriminell eller så. Jag har kompisar som jag "hänger" med. Men ingen nära vän (för hade jag haft det så hade jag kanske inte behövt skriva på den här bloggen utan kunnat prata med min vän istället - en vän som sagt: JAG SER DIG, JAG LOVAR, SER INTE BARA DEN ROLL DU SPELAR UTAN JUST DIG OCH VET DU VAD - DU ÄR FAKTISKT HELT OK, RENTAV UNDERBAR, SÅ LÄGG NER DET DÄR MED ATT DÖ SÅ JÄVLA VACKERT ATT DE PERSONER SOM INTE SER/INTE HAR SETT DIG KOMMER ATT VILJA FÖLJA MED!)

Ja, det här att inte bli sedd på riktigt verkar vara det som är det svåraste för Ikaros och de sju personer som valts ut för att följa bloggen är sju personer som inte ser eller inte har sett Ikaros. De ska få följa med på en hundra dagar lång resa som ska avslutas med att Ikaros tar sitt liv.

Emil och hans kompis Filippa läser bloggen tillsammans och båda blir snabbt väldigt engagerade. Vem kan Ikaros vara? Vad har Emil gemensamt med de andra som också blivit utvalda. Emil bestämmer sig för att göra allt för att hitta Ikaros och stoppa självmordsplanerna. Han blir snabbt mer eller mindre besatt av projektet, men när han tar kontakt med de andra sex bloggläsarna märker han att inte alla är lika engagerade som han själv är. En som dock är engagerad är Karim. Han vill också till varje pris lista ut vem Ikaros är, men inte för att rädda hen, utan för att han vill följa med, ända till slutet...

Johanna Nilssons bok är lika välskriven  som hennes böcker brukar vara. Ämnet är tungt, men eftersom jakten på Ikaros blir som en lite deckargåta lättar det upp en del. Lite kärlek kommer också med i bilden. Ändå finns ju förstås hela tiden anledningen till bloggen med - att Ikaros faktiskt inte vill leva längre. Det här är fiktion, men i allra högsta grad verklighet för många människor, och tanken på det är outhärdligt smärtsam.