Skräcken på Wakenhyrst

Vad hände egentligen den där dagen när historikern Edmund Stearne plötsligt blev en mördare vid hans gotiska gods Wake’s End vid kärret i Wakenhyrst?  Den enda som tycks ha en aning är dottern Maud. Men under årtionden har hon valt att gömma sig i godset och inte uttala sig mer än nödvändigt. Sanningen om sin far har hon valt att behålla för sig själv.  

Men nu har hon inget val. Hon måste berätta sin historia.

Edmund är en dominant herre som styr sin familj och gods med järnhand. Maud är förtryckt och ensam, särskilt efter mammans död.

I byns kyrka upptäcks en medeltida målning föreställande mänsklighetens straff i helvetet. Den får namnet Domen och verkar ha en nästan magisk påverkan på Edmund Stearne. Hans forskning tar honom allt djupare in i hans egna mörka förflutna och Maud följer hans mani genom att läsa hans dagböcker och följa hans arbete. Men vad är det han är rädd för? Vad är han beredd att göra för sin egen frid? Maud är en ensam, ung kvinna på 1910-talet som ingen av männen i närheten i beredd att lyssna på. Vad kan hon göra för att förhindra en katastrof?

Michelle Paver har gjort det igen och skrivit en gotisk rysare som man dras in i, upprörs av och som berör. Inledningen hintar om en häxroman men de spåren glöms snabbt bort i Wake’s Ends gotiska rum och i kärrets mörka dragningskraft. Och Maud. Fantastiska Maud. Som man känner med henne. Som man vill slåss med henne.