London Eye-mysteriet av Siobhan Dowd

Jag har väntat på att den här skulle komma ut på svenska. Jag började läsa den på engelska för sisådär 4 år sedan men av lite olika anledningar så blev det inte att jag läste klart. Men det kändes som att det skulle kunna vara en bra och spännande mysteriebok. Så jag läste om, och läste ut, den nu när översättningen äntligen kommit. 
Min första tanke om den höll i sig. Det är bra och spännande, och rätt så lättläst med hyvsat korta kapitel som gör att man gärna läser vidare. Dessutom är ju upplägget helt briljant för ett mysterium. 

Ted och Kat bor med sina föräldrar i London och har besök av sin moster Gloria och kusin Salim. Salim vill gärna testa att åka det gigantiska hjulet London Eye. Ted och Kat är med honom och ser på hur han går in i en av gondolerna. Färden runt tar 30 min rätt så exakt och Ted och Kat följer hans gondol med blicken hela tiden. När den kommer ner och människor går ur så är Salim inte med. Inte heller är han med på någon av de gondoler som kommer efter. Han har helt enkelt försvunnit någonstans på vägen runt London Eye. Det borde väl vara en omöjlighet? Eller?

Ted har autism och är rätt så bra på att tänka ut saker, hans syster Kat är en handlingskraftig tjej. Tillsammans så bestämmer de sig för att de minsann ska ta reda på vad som hänt och hitta Salim igen.

Ted och Kat följer systematiskt de få ledtrådar som de har och det känns som att man hela tiden kommer ett steg närmre sanningen. Det som känns lite sorgligt med boken är att Teds autism behandlas som något som är lite skämmigt och de pratar inte om den högt, och när någon råkar göra det så blir det väldigt tryckt stämning kring matbordet. Människor som han litar på ger honom dessutom tips på hur han ska dölja den och försöka göra sig så normal som möjligt. När Salim en gång frågar Ted hur det är att vara han, så är det första gången Ted får frågan och han måste tänka ett tag innan han hittar orden. Det är synd. För han är, som sagt var, briljant.

Sommarens böcker

Förra veckan kom Svensk Bokhandels katalog över de böcker som kommer ut i sommar. Jag kan med glädje meddela att det finns mycket rysligt att se fram emot. Det här är det som jag blev allra gladast över: Hemsökta av Magnus Nordin, Kråkslottet av Ewa Christina Johansson, Spöknät av Petrus Dahlin och Själarnas bibliotek (tredje delen om Miss Peregrines hem för besynnerliga barn) av Ransom Riggs.

GLAD PÅSK!!

Hoppas att alla får en skön påskhelg.

Mari, Martina och Ann-Louise

Den fantastiska historien om katten som försvann

Redan från början så dras jag in i berättelsen på grund av själva berättandet. För det är verkligen det som är grejen med Den fantastiska historien om katten som försvann av Michael Morpurgo. Berättelsen. Det är en riktigt berättelse. Visst är handlingen fin och charmig, men den hamnar ändå i bakgrunden här.

Det handlar om Lily som växer upp på landsbygden i södra England under andra världskriget. Precis i det området där trupperna ska öva inför landstigningen i Normandie, så byarna måste evakueras och Lily och hennes familj tvingas att flytta. Det här är hennes dagbok. Hon skriver om skolan, vännerna, familjen, pappan som är i kriget, om katten Tips som försvinner vid flytten och om vänskapen med den amerikanska soldaten Adie.

Som sagt var en charmig och bra handling, som är allt annat än negativ och sorglig utan som snarare är hoppfull och med många glädjeämnen. En annorlunda skildring av vardagen för en familj under andra världskriget. Och en fantastisk historia om mer än bara en katt. Jag kan dessutom tänka mig att den här fungerar alldeles utmärkt som högläsning.

Kul pyssel

Jag måste bara tipsa om den här fina boken som kom ut förra några veckor sedan. Kreativa Karins kalas för barn! av Karin Andersson. Boken är fylld av massor av pyssel som inte kräver så mycket konstigt material. Den funkar ju bra att använda även om man inte ska ha kalas, utan bara känner för att vara lite extra festlig:) Superfin, jag vill hem och pyssla direkt! Jag såg dessutom att boken kommer i årets pixiadventskalender.

Miss Peregrine's Home for Peculiar Children + Tim Burton = Sant

Ännu en film efter en fantastisk bok. I september går Miss Peregrine's Home for Peculiar Children upp på biograferna, dock inte i Sverige, vi får väl vänta lite längre... Det är dessutom favoriten Tim Burton som står bakom den. Hur höga blir då inte förväntningarna? Särskilt efter den här trailern.

Pepp på podd

Det här hoppas jag på. En podd om barn- och ungdomslitteratur, med en titel från Barbro Lindgren, en logga av Emma Adbåge och med Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo bakom spakarna. Johanna skriver på bokhora.se att det är på gång och att det förhoppningsvis kan bli verklighet. Det hoppas jag verkligen, verkligen också! För barn- och ungdomsböcker behöver verkligen lyftas fram, inte bara med orden att det är viktigt. Utan själva böckerna också. Så håll utkik efter Bladen brinner på poddhimlen.

Bladen brinner, bild från bokhora.se.

Bokvikning

I höstas var vi (Mari och Ann-Louise) på kurs och lärde oss bokvikningens ädla konst. Ett hantverk som blivit mer och mer populärt och som är ett bra sätt att göra något roligt av en gammal bok som man inte längre läser. Har man ett mönster att följa är det inte särskilt svårt (om man däremot ska hitta på mönstret själv verkar det superavancerat), men det tar lite tid och man måste vara ganska koncentrerad. Sist vi hade träffar med våra bokklubbar Bokspanarna och Hörnan fick barnen testa på att vika hjärtan av utgallrade biblioteksböcker och sen pimpa dem så att de blev riktigt fina. De var verkligen jätteduktiga allihop, och vi är imponerade över resultatet. Tjusigt, eller hur??

Efterlängtad uppföljare!

Mysrysardrottningen Ingelin Angerborn kommer i maj ut med en fristående uppföljare till succén Rum 213. Det är ju fantastiska nyheter tycker jag. Den nya boken heter Sal 305 och huvudpersonen är fortfarande Elvira. Det händer märkliga saker och det berättas en massa hemska historier om det gamla hospitalet Dåris...
Åh, jag kan knappt vänta. Jag tror att detta kommer att bli en av sommarens mest lästa böcker för barn i slukaråldern.

Stormens öga och Ur askan

 

 Om en vecka (exakt!) kommer Ur askan som är tredje delen i Grisha-trilogin av Leigh Bardugo. Och det passar alldeles utmärkt för jag har fortfarande del två, Stormens öga, i färskt minne. Jag tyckte faktiskt ännu bättre om Stormens öga än första delen I ljusets makt. Huvudpersonen Alina är så mycket bättre i den här boken och tar verkligen kontrollen över sin makt och känner inget behov av stöd från varken Skuggmästaren eller Mal. Jag älskar att hon tackar nej till ett frieri men meddelar att hon istället gärna tar befälet över andra armén. Det är så det ska va! 

Det ska bli sjukt spännande att läsa upplösningen! 

Jag och Earl och tjejen som dör

Redan från början så gör Greg klart för oss att "Den här boken innehåller absolut inga viktiga lektioner om livet, okända sanningar om kärlek eller trådrypande ögonblick när vi insåg att vi lämnat barndomen bakom oss [...] För mig personligen blev ingenting mer meningsfullt för att jag lärde känna Rachel innan hon dog. Snarare mindre meningsfullt." 

I Jag och Earl och tjejen som dör av Jesse Andrews har Greg kommit på att det bästa sättet att ta sig igenom High School är att inte ha några vänner och försöka vara en del i utkanten i alla skolans konstilationer. På det sättet undviker man att bli utsatt för någons dumheter. Den enda han egentligen umgås med är Earl. Och de har egentligen mer av en samarbetesrelation när de gör riktigt dåliga filmer tillsammans. Men så övertygar Gregs mamma honom att börja umgås lite med Rachel, för att muntra upp henne. Hon har nyligen fått leukemi och för Greg är hon en ytlig bekantskap från förr..

Som sagt var så blir det här ingen tårdrypande kärlekshistoria där de lär känna varandra och Greg ger Rachel kärlek och stryka. Det här är inte en bok om cancer eller om Rachel. Det här är en bok om Greg. Det handlar om hur HAN känner när han måste umgås med Rachel, hur HAN känner när hon blir sämre, hur HAN tar sig igenom dagarna i skolan och på fritiden. Och det är befriande, ärligt och underbart. Jag småfnittrar lite ibland. Håller lite för ögonen ibland. Gråter dock inte alls (även om det skulle kunna finnas en öppning för tårar i slutet men jag har helt enkelt lite svårt för att gråta samtidigt som jag läser). Det är roligt och ofta rätt så grovt. Formatet varierar mellan berättande, manus och punktlistor och jag tycker att det är fantastiskt. 

Förra året kom även filmen. Och det är klart att man tänker att det kan ju inte bli annat än underbart. Trailen ger mig dock lite oroande vibbar om att de har gjort historien sötare och snyggare än vad den ska vara. Jag är lite orolig för att den inte riktigt bär med sig den råa och egoistiska känsla som liksom är hela boken.  Men men, kan ju funka :-)

Ny Harry Potter i sommar!

Klockan 00.01 den 31 juli släpps en ny Harry Potter på engelska! Det var minsann en glad överraskning:) Boken heter Harry Potter and the Cursed Child. Boken går upp nästan samtidigt som pjäsen med samma namn, som har urpremiär i London den 30 juli.
Denna bok utspelar sig 19 år efter Harry Potter och dödsrelikerna. Nu jobbar Harry på Trolldomsministeriet och har tre barn tillsammans med Ginny Weasley. Boken börjar efter epilogen i den förra boken då Harry, Ron och Hermione säger hejdå till sina barn som för första gången reser till Hogwarts. Läs mer på pottermore.com