Haj-Jenny

Lisa Lundmark vann debutantpriset Slangbellan 2017 för bästa barn- och ungdomsbok. Haj- Jenny handlar om Jenny som går i andra klass. Det bästa hon vet är att läsa, speciellt om hajar. Jenny känner sig nämligen som en haj. Hon gillar att vara ensam, tyst och att göra vad hon vill. Ingen bråkar med en haj. Hon har till och med en vass hajtand. Jennys lärare däremot tycker att alla elever ska vara som bläckfiskar med åtta armar som de kan räcka upp. Varje gång han ställer en fråga till Jenny ber han henne PRATA HÖGRE!

Jenny har en kompis som heter Amina. Hon bor i samma hus men går i en annan skola. När de umgås brukar Amina rita och Jenny läsa. Jenny brukar få vara hos Amina när hennes mamma jobbar, vilket hon gör ofta. Ibland hälsar Jenny på sin morfar. Han saknar sin fru som gick bort för ett par år sedan. Jenny tycker att huset har förvandlats till ett mormor-museum och vill hjälpa sin morfar att gå vidare.

Jennys lärare har förvarnat henne om att de måste prata om att hon är så tyst under det kommande utvecklingssamtalet. Hur ska Jenny få läraren att förstå att hon faktiskt är en haj och att det är bra? Allt förändras när klassen besöker stadens akvarium och Jenny får träffa en riktig haj. En stenkrabba rymmer och den enda som kan tänka klart är Jenny.

Haj-Jenny är en väldigt fin berättelse om vänskap, blyghet och olika sorters ensamhet. Charlotte Ramel har gjort de fina illustrationerna.

Läslängtan

Det är härligt med inbitna fans. Och det är härligt med den där känslan av att faktiskt längta efter en bok så mycket så att man går och tänker på den nästan dagligen.
 Troligtvis hinner eleverna på skolan gå på sommarlov innan Sarah Dessens nya bok En gång för alla hinner komma till skolbiblioteket. Men bedjande ögon gör att jag gärna fixar speciallösningar för att en elev ska få läsa boken i sommar. När man har längtat så länge som hon och när hon dessutom meddelar att hon nästan började gråta bara hon läste beskrivningen av boken så förtjänar hon det!

En gång för alla kommer ut 11:e juni.

Gökungen

Gökungen. Ja, den här boken gjorde vad den skulle för fantasin och läsmagin. Och det fantastiskt fina omslaget blir bara finare när man kommit in en bit i berättelsen och man börjar förstå huvudpersonen Tris. Om det nu är hon som är Tris. För hon är inte helt säker på att det är så när hon vaknar upp efter en feberattack. Hennes minnen är liksom lite skeva och hon känner att hennes kostym skaver lite mot hur hon förväntas bete sig. Hennes lillasyster Pen är inte den som skräder med orden när hon kommer in i Tris sjukrum: "Hon låtsas bara! Ser ni inte det? Hon är inte på riktigt! Är det ingen av er som märker skillnaden?" Vad är det Pen ser men inte de andra? Vad är det Pen vet? Tris börjar minnas mer och mer samtidigt som hon inser vad som är felet med henne, och att det är inte något som har hänt via en olycka. Hon är en del av något annat, något större, någons plan.

Gökungen av Frances Hardinge är vacker och mörk. Det vilar hela tiden något tragiskt över det som händer, där finns sorg, djupa sprickor och känslan av att vara den som står utanför. Men det är också väldigt spännande och det är väldigt lätt att fastna och bli sittande när man läser.
Jag har inte läst hennes tidigare Lögnernas träd (som också har ett så sjukt fint omslag) men det får jag nog ta tag i. Till sommaren kanske.

Var är Audrey?

Sophie Kinsella är mest känd för sin Shopaholicserie och andra böcker inom chic lit-genren, men har även skrivit ungdomsboken Var är Audrey?, som jag nyligen hade nöjet att läsa. Boken handlar om fjortonåriga Audrey som på sätt och vis är försvunnen. Både fysiskt och mentalt faktiskt. Hon har inte varit i skolan på flera månader och alla där undrar var hon är någonstans. Och den gamla person som hon brukade vara verkar ha gömt sig någonstans djupt inom henne. Det hände nämligen en grej i skolan - Audrey vill inte berätta vad, men det var så hemskt att Audrey drabbades av både depression, social fobi och ångest. Hon klarar helt enkelt inte av att gå någonstans, framför allt inte utan sina mörka solglasögon. Dem har hon alltid på sig, även inomhus, eftersom hon inte fixar att se någon i ögonen. Ingen utom sin lillebror Felix. Hon lever med andra ord ett ganska isolerat liv. Men även om Audrey tvivlar på om hon någon gång kommer att må bra igen, så betonar hennes pyskolog gång på gång att hennes tillstånd är fullt behandlingsbart och att hon kommer bli helt frisk igen, även om det kommer att ta lite tid. Och faktiskt går tillfrisknandet snabbare än någon kunnat ana efter att Audrey lärt känna storebrorsans kompis Linus. Linus arbetar sig bit för bit igenom Audreys skal och det dröjer inte länge innan han och Audrey har blivit tillsammans. För Audreys del är alltså kärlek den bästa medicinen (ska dock tilläggas att vetenskapligt beprövad medicin också har ett finger med i spelet, samt de mörka solglasögonen och Audreys envisa psykolog).

Man kan ju tycka att en bok med huvudtemat psykiskt ohälsa inte kan vara sådär jätterolig att läsa, men Var är Audrey? är bitvis riktigt underhållande. Speciellt de partier där Audreys mamma försöker få Audreys spelberoende bror Frank att sluta spela dataspel. Det går sådär... Och så är ju det här ett så himla viktigt ämne också, och jag kan inte påminna mig att jag läst särskilt många ungdomsböcker som handlat om så här pass svåra psykiska åkommor. En bok om att vara nere på botten och trevande ta sig upp igen!

För dig som vill lyssna!

Gillar du att lyssna på böcker? Då kan vi tipsa dig om Barnradion Sveriges Radio! För mig var den mest känd för Barnradions Bokpris, där en barnjury varje år utser årets bästa bok för 9-12-åringar. Men när de här snygga affischerna damp ner med posten häromdagen insåg jag att där finns mer att hämta. Bland annat sagor på både svenska och våra fem minoritetsspråk och dramatiseringar för unga av klassiker och nyutgivna böcker. Till och med en bebispodd för de allra yngsta! Så på med radion eller ladda ner appen Sveriges Radio Play och sätt igång att lyssna!

Monster, spöken och kanelbullar

Alexander Jansson har illustrerat flera av mina favoritböcker, bland annat Katarina Genars serie Mystiska skolan och Frida Nilssons Ishavspirater. I Monster, spöken och kanelbullar har han inte bara gjort bilderna utan debuterar även om som författare. Boken handlar om kompisarna Ebba och August som ska ha picknick med nybakta kanelbullar. De sätter sig på en äng inte långt från det beryktade slottet där sägs det finnas både monster och spöken. Men när Ebba ska sträcka sig för att ta en bulle upptäcker barnen till sin förvåning att bullarna är borta! Och spår av bullsmulor leder mot slottet. Ska de våga följa spåren? Tänk om det är sant att det finns monster och spöken därinne? Men de vill ju så gärna ha sina bullar...

Så börjar en magisk promenad där Ebba och August tar sig genom rum och efter rum i det stora slottet och möter den ena varelsen märkligare än den andra. För monster och spöken finns det verkligen i slottet, fast lyckligtvis inte så läskiga. Janssons text är helt okej, men det stora vinsten med boken är helt klart de fantastiska bilderna. De är mystiska och fantasieggande och fulla med små detaljer. Ett riktigt härligt bilderboksäventyr för barn som vill läsa samma bok många gånger och ändå upptäcka något nytt varje gång!

Theorin hjärta Fantasy

Hur glad blir man inte över det här? I maj kommer första delen i en fantasyserie för mellanåldern, skriven av Johan Theorin! Inte nog med det, den utspelar sig även till viss del i 1300-talets Småland. Givetvis med en massa feer och andra mystiska ting som skapar en magisk värld. Mina förväntningar är skyhöga!
Slaget om Salajak första delen i Krönikan i Jarmaland kommer alltså i slutet av maj och än så länge finns inget officiellt omslag även om jag har sett det på bild :-)

Årets ALMA-pristagare...

... blev den amerikanska författaren Jacqueline Woodson. Juryns motivering:
”Jacqueline Woodson låter oss möta unga människor som kämpar för att hantera sin utsatthet och finna en plats där tillvaron kan få fäste. På ett närmast tyngdlöst språk skriver hon fram berättelser med en djup och sammansatt klang. Jacqueline Woodson fångar en unik poetisk ton i en vardag som delas mellan sorg och hopp.”

Hon skriver för lite äldre ungdomar, men även för vuxna.
Jacqueline är dessutom utsedd till USA:s nationella läsambassadör, bara en sån sak! 

Long way down

DON'T NOBODY

belive nothing
these days

wich is wyh I haven't 

told nobody the story

I'm about to tell you.

And truth is, 

you probably ain't
gon' belive it either

gon' think I'm lying

or I'm losing it,

but I'm telling you,

 this story is true.

It happened to me.

Really.

It did.

It so did.

(Reynolds, Jason (2017) Long way down s. 1.

Ibland kan en kort stund vara en evighet. I alla fall om man vet vart man är på väg, och man fasar för det. Så är det för Will.
Det finns tre regler: gråt inte, tjalla inte, hämnas. Han har inte gråtit, han har inte tjallat och nu är han på väg för att hämnas. För att det måste han. För att hans bror Shawn har blivit skjuten. Will vet vem som gjorde det, vem som MÅSTE ha gjort det, det finns inga alternativ. Han har tagit Shawns pistol och ska ta hissen ner. Den längsta hissfärden i hans liv. Sju våningar. Sju stop. Och när han kommer ner är inget som det var innan.

Det här är en sån där bok som går in i en som en hård, kall tagg. Den är skriven i poetiska fragment och det verkligen glöder av berättarlust. Det märks att berättelsen är viktig. Men den är också rå och det finns inget som lindar in handlingen till något snällare. Det här är Long way down av Jason Reynolds.

Som stjärnor faller

Tess och Liv är bästa vänner. Liv säger att det var förutbestämt att just de två skulle bli bästisar. När Liv, som sprudlar av just liv, kom ny till klassen ville alla vara med henne, men Tess var den enda som inte fjäskade och Liv såg med en gång att Tess var speciell. Sen dess har det varit de två! Men nu ska deras duo brytas. Tess och hennes föräldrar ska flytta. Till mormor hus som heter Bäckafallet och ligger långt ute på landet, många timmar från stan där hon vuxit upp. Mormor har nyligen dött och Bäckafallet är deras, men Tess fattar inte hur hon ska kunna vara i huset, bo i huset, när mormor inte längre är där. Och hon fattar inte hur hon ska kunna klara sig utan Liv.

 

Första tiden blir tung. Allt i huset påminner om mormor, men ändå är hon inte där. Och Tess har bestämt att hon ska tillbaka till stan till hösten och orkar inte engagera sig i de nya klasskompisarna. För Liv verkar livet har fortsatt utan Tess, men Tess känner sig bara ensam. Men så en dag möter hon en kille i skogen, som rider barbacka på en häst. Det blir ett kort möte, ett Hej! och sen galopperar han iväg. Men de möts flera gånger, får kontakt, blir vänner och kanske mer än bara vänner? Killen heter Tom och hans häst Stjärna. Tom är märklig på många sätt, han verkar tillbringa nästan all tid i skogen, alltid klädd i samma ylletröja, och bandet mellan honom och hästen är starkt att hon verkar betyda allt för honom. Tom vill att Tess ska lära känna Stjärna, lära sig rida och så småningom kunna hjälpa honom att ta hand om henne. Det hela gör Tess förvirrad – är det bara för Stjärnas skull Tom vill träffa henne? Vem är han egentligen och vad vill han med henne? Det är frågor som i slutet av boken får mycket oväntade svar.

Lin Hallbergs bok är vackert, nästan poetiskt skriven. Man liksom längtar ut till skogen när man läser den, till det enkla och fria, och jag tror att både den hästintresserade och den som aldrig har suttit på en hästrygg kan tycka mycket om att läsa om Tom och Tess!

Vi kommer snart hem igen

Den är så lätt att läsa och så lätt att ta till sig, och det gör den så extra viktig. I seriealbumet Vi kommer snart hem igen av Jessica Bad Bonde och Peter Bergting får vi sex personliga berättelser och vittnesmål från personer som överlevde förintelsen.
När man läser hela boken från början till slut så blir det väldigt tungt. Berättelse efter berättelse som ska landa i en. Men det är så viktigt! Och formatet gör att alla kan läsa den och höra de berättelser som vi inte får glömma.

Peter Bergting har tecknat vackert och grymt.