Det okända livet på en kyrkogård

Jag har tidigare tipsat om Coraline av Neil Gaiman som är en författare och illustratör som jag verkligen tycker om. Hans senaste bok heter Kyrkogårdsboken och jag var givetvis tvungen att slänga mig över den så fort den kom i postlådan.

Berättelsen tar sin början en mörk natt när en man som heter Jack mördar en hel familj. Eller nästan en hel familj, den yngste sonen kommer nämligen undan. Pojken är bara två år men lyckas ändå ta sig till stans gamla kyrkogård. Mördaren är honom på spåren och kyrkogårdens invånare gör något som de aldrig förr har gjort: de låter en levande få kyrkogårdens fribrev och låter honom stanna hos dem. Det gamla paret Owen's blir pojkens nya föräldrar och de väljer att kalla honom Ingenman, förkortas Ingen. Under sin uppväxt på kyrkogården får Ingen lära sig en massa saker som egentligen bara döda kan, som borttoning, hemsökelse, drömvandring och att öppna gastportar. Hans förmyndare Silas lär honom också en hel del om världen utanför och Silas är Ingens fasta punkt i tillvaron.

Men någonstans därute finns fortfarande mannen som heter Jack, och han har ett ouppklarat uppdrag. När Ingen börjar röra sig i världen utanför kyrkogården får Jack upp spåret efter honom...

Omslaget på boken är fint men i mitt tycke lite missvisande. Det ser ut som bok som skulle lämpa sig för lite lägre åldrar men så är inte fallet. Berättelsen är vacker, rolig och har ett fantastiskt språk men den kräver en del av sin läsare. Ibland hoppar även historien mellan händelser och tiden går snabbt framåt utan några direkta tidsangivelser. Gaiman har hämtat inspiration från Kiplings Djungelboken och om man är mer inläst på den än vad jag är kan man säkert hitta många kopplingar. För det handlar inte bara om spänning, mördare och spöken utan minst lika mycket om en ensam pojk som försöker förstå världen runt omkring honom. Även om hans värld verkar skilja sig så enormt mycket från alla andras.

Jag tycker att historien är fantastiskt vacker och spännande och Neil Gaiman har detaljer i sitt berättarspråk som gör att man flera gånger fnittrar till. Jag hoppas verkligen att det är fler som ska uppskatta boken.