Pernilla tänker läsa Fjäril av Sonya Harnett i sommar och det gör hon rätt i. Men man får inte förvänta sig en må-bra-läsning med myskänsla för i så fall blir man ruggigt besviken. Boken kryper snarare av ett obehag som är svårt att beskriva.Plum ska fylla fjorton och har bestämt sig för att det ska bli en vändpunkt i hennes liv. Hon är inte nöjd med en enda del av sig själv men snart ska hon bli en helt annan människa. De vänner som Plum har i skolan är inte särskilt snälla, snarare får Plum hänga med för att hon är lätt att utnyttja och håna. I den barnlediga grannen Maureen finner hon en ny bästa vän. Maureen är allt som Plum önskar att hon var; snygg, smal, världsvan och modeintresserad. Och Marueen ser gärna till att ge Plum goda råd om hur hon ska ta sig fram i livet.
Men någonting gror under ytan. Vännernas elakhet tar sig nya former, Plums älskade bröder bär på hemligheter och inte ens den underbara Maureen verkar kunna hålla uppe sin fasad.
Berättelsen om Plums sommar fick mig att skruva på mig av obehag. Inte minst eftersom jag har otroligt svårt för gruppdynamiken i tjejgäng och på vilka hemska sätt den kan ta uttryck. Plums tankar om sin ensamhet känns också så självklara i det sammanhanget. Hon ser den som en konsekvens av sina egna, konstanta misslyckanden.
Boken kräver kanske en rätt van läsare, mycket av spänningen kommer fram mellan raderna. Jag kan verkligen rekommendera boken för varma dagar i solstolen. :-)
Är den värld att lägga pengar på och köpa? :)
SvaraRaderaJa ush vad den var obehaglig men ändå så fruktansvärt bra. Fjäril är enligt mig det bästa Sonya Hartnett någonsin skrivit och den jobbiga känslan i magen återkommer så fort jag tänker på boken. Så läsvärd!
SvaraRadera