Båda händernas fingrar plus samtliga tår räcker inte till om man vill börja räkna Twilight-referenser i Josephine Angelinis debut Helena. Det är första delen i en ny serie som heter Starcrossed och istället för vampyrer är det här ättlingar till de grekiska gudarna som står i centrum. Helena bor på en liten ö utanför USA:s östkust. Hon är fantastiskt snygg, lång, stark... ja nästan övernaturlig. Men hon är också otroligt blyg och vill helst inte synas alls. Det är givetvis inte det lättaste när man ser ut som Helena, och det blir absolut inte lättare när det kommer en ny familj till ön. Familjen Delos består även de av ett gäng snygga och begåvade ungdomar med föräldrar. Men där alla andra på ön bara känner fascination för familjen så känner Helena hat. Första gången hon ser Lucas Delos i skolans korridor så försöker hon bokstavligt talat att strypa honom. Känslorna har givetvis ett syfte och Helena blir ofrivilligt indragen en gammal kamp på liv och död, en kamp som går tillbaka till antikens dagar.
För mig som tycker ack så mycket om grekisk mytologi ,och som har plöjt ett antal grekiska dramer och epos under mina dagar, så är det här bättre än Twilight och övriga vampyrhistorier. Grekiska halvgudar behöver liksom inte putsas till på samma sätt som vampyrer för att passa in i vårt samhälle. De tål redan dagsljus och livnär sig inte på människoblod. Men ja, referenserna till Twilight är många, nästan för många för att det ska kännas helt okej. Historien blir inte Josephine Angelinis egna fullt ut. Men en sak som absolut skiljer Helena från Twilight är att Helena och Lucas har roligt ihop. Deras samvaro präglas inte av tunga samtal i rundgång utan de trivs i varandras sällskap på riktigt och skrattar mycket. Det är sannerligen kärlek, en rätt omöjlig sådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar