fredag 25 november 2011

Ännu en dystopi att gotta in sig i

Det fullkomligt vimlar av fantastiska ungdomsdystopier för tillfället. Jag har ju redan skrivit om (och hyllat) De vassa tändernas skog, men här finns också Mörkt liv, Fienden, Gone- serien, Dustlands och Hungerspelen. Bara för att nämna några.

Senast så satte jag tänderna i Tystnaden i bruset av Patrick Ness. Efter att först ha förfasat mig lite över språket (otaliga formuleringar som mä, ä och tjyrkogård) så vande jag mig och blev ett med storyn.

Todd växer upp i Prentisstown, en stad med bara män där han är den sista pojken. Men snart ska han fylla tretton och därmed bli man han också. De tillhör nybyggarna, komna från en annan planet för att starta ett nytt liv. Men livet blev inte som de tänkt sig, på planeten började bruset sprida sig, något som gör att de kan höra varandras tankar... och detta något tog även alla kvinnor ifrån dem. Todd har inga tydliga minnen av sin mamma men han har fått höra att hon dog av bakterien precis som alla andra kvinnor. En dag så upptäcker Todd något i bruset, han hör hot från resten av männen, något som kommer att hända när den dag han fyller tretton. Tillsammans med sin hund Manchee (som kan prata för det kan alla djur, även om de inte verkar ha så mycket att säga) flyr Todd ifrån staden ut i en värld där han aldrig har satt sin fot. I bruset så hör han snart något som han aldrig har hört förut, det är liksom ett hål, en tystnad, något brusfritt, en flicka... Jagade av männen från Prentisstown öppnar sig en helt ny värld för Todd och en okända flickan.

Jag är så glad för att jag fortsatte att läsa trots att det tog emot i början för det här är så spännande. Och jag verkar vara inne i ett stim där jag bara läser böcker med hjältar som jag faktiskt tycker om och som jag tycker håller rätt igenom (jag är annars rätt så kräsen). För så är det med Todd och Viola, och Manchee givetivs, icke att förglömma den modige Manchee. De håller genom hela storyn och deras karaktärer utvecklas och driver berättelsen. Det är ingen fin må-bra-historia det här. Det kommer fram en massa skit och människor verkar vara kapabla till riktigt vidriga handlingar, men det är lite science fiction och det är spännande och boken sätter sig i huvudet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar