Rätt in i hjärtat, dit gick Sonya Sones förra böcker Vad mina vänner inte vet och Vad min flickvän inte vet. Vad gör inte det för förväntningarna på hennes nya bok: En sån där vidrig bok där mamman dör? Rubys mamma har dött och nu ska hon flytta till sin pappa i Los Angeles. Inte nog med att han inte har brytt sig om henne en enda gång under uppväxten och att hon aldrig träffat honom, han är dessutom världsberömd filmskådis. Kan det blir värre? Ja, det kan det. För Ruby måste lämna sitt älskade Boston, sin älskade moster, sin bästa vän sen evigheters evighet och sin fantastiska pojkvän Ray.
Det här är Rubys bok, om hur sviken hon känner sig. Hon är sviken av sin mamma som dog, pappan som är ett as, mostern som ska ut på arkeologisk utgrävning och vännen och pojkvännen som slutar att svara på hennes mail. Men det är också hennes berättelse om att finna nya stabila punkter i tillvaron, att våga lyssna på andra än sig själv och att våga öppna dörrarna för att allt inte behöver vara som det en gång var. Och givetvis boken om ett helt annat liv i LA, ett liv där man helt plötsligt har Cameron Diaz som närmsta granne.
Så ja, det är vackert och fint, precis som jag väntade mig. Men ändå inte riktigt lika mycket rätt in i hjärtat... Under en rätt lång sträcka i boken upplever jag att det inte händer så mycket. Rubys relationer står stilla, alla mail till bästisen och till Ray handlar om samma saker och varje dialog med pappan ser likadan ut. Annars är det förändringen i relationerna som driver berättelsen framåt.
Men det är samma lyriska språk, samma fina känsla i berättelsen som i Sones tidigare böcker. Jag gillar, men det blev inga tårar.
Jag tyckte óm den, men det var inte något av det bästa jag läst. Jag kommer att ha glömt den om ett år. Tyvärr.
SvaraRaderaNågot helt annat, kom in och tävla i min omslagstävling. Lite klurig, men det mesta finns att finna för den som letar. :)