
Todd och Viola
ställs inför moraliska dilemman när de kämpar för att göra
planeten till en plats där alla kan leva ihop, urbefolkningen
(utangerna), bosättarna och de nya bosättarna som nu inte befinner
sig långt borta. Tempot är högt och perspektivet skiftar ofta
mellan Viola, Todd och en av utangerna. Det är mycket kortare
episoder här än det varit tidigare. Det här perspektivet
förändrades ju redan i Cirkeln och Pilen när vi även fick följa
Viola på ett annat sätt än i första delen.
Men samtidigt hade
jag nog inte velat vara utan boken, det hade känts fel att lämna
Todd och Viola i sticket. Jag är fortfarande förtjust i
Kaostrilogin och den är sannerligen läsvärd, även om Tystnaden i
bruset helt klart är i en klass för sig.