Bara på namnet förstår man ju att den här boken är en vinnare och att du blir uppåt om du läser den, därför röstar jag på Emmy Abrahamsons bok till Augustpriset. Eller.... inte bara därför, det är ju också för att hon skriver så bra. Böcker som framkallar sådana där härliga småfniss inombords när du läser. Humor på ett vis som jag gillar!!
Jag var överförtjust när jag läste Abrahamsons första bok Min pappa är snäll och min mamma är utlänning, den var hysteriskt rolig. Den här första delen i en ny triologi om Filippa Karlssons äventyr i London känns lite mer ung vuxen och lämpar sig nog både för högstadiet och gymnasiet. Den är inte riktigt lika rolig som min favorit men dråplig, pinsam och lite sådär "jag håller det pinsamma på ett skönt avstånd eftersom att det är Filippa som är där och inte jag". Oavsett om du gjort något liknande eller inte så är det stor igenkänningsfaktor och du förstår verkligen hur trassligt och jobbigt men ändå helt underbart det är att bryta sig loss från ditt gamla liv och börja kämpa för ett nytt och spännande liv med helt nya utmaningar.
Filippa är egentligen i London för att söka in till en megakänd scenskola men då hennes sparkassa snabbt tryter blir hon så illa tvungen att skaffa sig jobb för att klara betala hyra, om det så är för det sunkigaste rummet du sett eller tunnaste madrass på ett golv. Det kostar att bo i storstad och trots att Filippa tror att hon lätt kan fixa jobb visar det sig att man måste ha något som heter ERFARENHET för att få även de värsta jobben. Hennes första rumskamrat försöker lära henne om hur man får gratis drinkar och träffar trevliga, överförfriskade och svettiga lite äldre killar som limmar på en, vilket Filippa först tycker känns skumt men så dyker ju den där bandkillen Danny White upp... Nä, livet i London är inte helt lätt men ändå väldigt charmigt i sin sunkighet!
Jag väntar spänt på de efterföljande delarna (älskar svengelskan) : Stjäla the Show och Make it stort!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar