Alice lär sig för att rädda revet

Alice, 11 år, leker med djur i badkaret. Hajar och sköldpaddor i plast trängs med henne i badvattnet. Hennes mamma jobbar som marinbiolog i Australien. Det är därför Alice kan så mycket och älskar dessa exotiska djur så mycket.
Hennes mamma har en planerad forskningsresa till Stora Barriärrevet framför sig. Där ska mamman ta reda på hur den globala uppvärmningen påverkar sköldpaddor när de ska lägga ägg. Tanken är att Alice ska vara hemma och ha sin mormor som barnvakt. Då råkar mormodern ut för en olycka och hamnar på sjukhus. Alices mamma ser inget annat alternativ än att ta med sig Alice till Australien.
Alice tycker självklart synd om sin mormor, som dock klarar sig undan med ett brutet ben och mindre blessyrer, men för henne har en dröm gått i uppfyllelse! Det enda jobbiga blir att klara sig tre veckor utan uppkoppling, men det ska hon klara, hon älskar ju djur.
Efter en lång flygresa, med stopp i Moskva och i Singapore, och en tur med ett litet propellerflygplan till Lady Elliot Island, som ligger öster om Australien, är de så framme.
Här kan Alice få uppleva allt det underbara blå och allt liv som finns i det. Hon ska simma och lära sig snorkla. Sköldpaddssäsongen har också precis börjat. Med tiden, och efter samtal med mamma och hennes kompisar som också är marinbiologer, inser Alice att det är problem i paradiset. Barriärrevet mår inte bra. Värmeböljorna har orsakat blekning på korallerna. När korallerna tappar färg blir de stressade. Görs inget åt klimatförändringarna kan revet bli så sjukt att det dör. Om om vi förlorar revet, förlorar vi fiskarna, och förlorarna vi fiskarna, får fåglarna ingen mat. Utan fiskarna försvinner också mycket av maten för människan. Kort sagt, vi är på väg ned i en nedåtgående ond spiral. Även sköldpaddorna påverkas av klimatförändringarna. Sköldpaddshonorna ger färre ägg och det föds alltså färre nya sköldpaddor.
Alice lär sig vad man som privatperson kan göra för att minska klimatpåverkan. Man kan till exempel äta mindre kött. Köttproduktion påverkar klimatet på ett dåligt sätt, mycket mer än om man odlar grönsaker. Privat kan man också klimatkompensera för flygresor. Länder har självklart de största möjligheterna att påverka. Man kan exempelvis ta beslut att sluta använda plastpåsar. I haven ska det finnas mer plastbitar än stjärnor i Vintergatan.
Boken är självklart högaktuell. Ämnet är synnerligen angeläget. Vad gäller den lite mer personliga intrigen, och inte bara de viktiga avsnitten om klimatet, hade jag önskat lite mer. Men det är också min enda invändning. Christina Wahldén tar upp att fler och fler skolstrejkar för klimatet. Man tänker då naturligtvis på Greta Thunberg som går i spetsen för detta yttersta miljötänk.
Många vuxna tycker det är fel, att barnen borde vara i skolan istället. Men om klimatet går helt över styr, har vi ju ingen skola att gå till.
Dessa ord, som finns i boken, får bli mina slutord.