Det har kommit många nya, fina bilderböckerna till filialerna där jag arbetar. Jag har ju beställt dem en gång i tiden men man glömmer ju bort vad när tiden har gått. Så fastnar jag för denna, Jag är döden av Elisabeth Helland Larsen. Jag plockar upp den och börjar bläddra.
Den handlar ju som sagt om döden. Kan det verkligen vara ett ämne för små barn? Solklart, ja!
Detta är en mycket vacker bok, vackrare än det mesta jag har läst. Boken är allmängiltig, passar såväl treåringar som vuxna, och då har man lyckats i sitt ämne.
Illustrationerna är egensinniga och välgjorda, påminner faktiskt en del om koreanskt måleri, vilket ju passar ypperligt såhär i bokmässetider när Sydkorea är ett tema på Bokmässan.
Döden kommer till alla, oavsett storlek. Den kan komma innan fåglarna vaknar eller efter att solen har växt fram. För det mesta är den rättvis då den oftast kommer "till dem med rynkor, de som har levt längst. De som är mätta på livet, som om de var mätta av mat".
Det händer dock att döden också "möter dem i magen, de som inte är födda". Ibland händer det också att döden måste komma till många som är på samma plats.
Vi får lära oss att med livet kommer döden. Det är en sanning vi inte kommer ifrån och här är det poetiskt uttryckt och något jag är övertygad om att barn kan relatera till.
I allt det mörka som döden faktiskt är finns det också hopp:
Om du är rädd för mig eller livet, kan jag viska något till dig ... Kärlek! Kärlek kan förvandla sorg och hat. Kärleken kan besöka dig varenda dag. Kärleken dör inte, även om den träffar mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar