Jagger, Jagger

Frida Nilssons Jagger, Jagger är nominerad till Augustpriset för årets bästa barn- och ungdomsbok. Jag tycker jättemycket om hennes böcker. Jag har nästan alltid med mig Apstjärnan när jag är på mellanstadiet och bokpratar. Böckerna om Hedvig brukar jag ge som tips till högläsning för de yngre barnen.

Att läsa Jagger, Jagger gör att jag får ont i magen. Den handlar om Bengt, ett äckligt barn. I alla fall om man får tro de andra barnen på gården. Astrid, Allan och Gustav säger det till Bengt hela tiden, så det är klart att han själv också tycker det. De gör elaka saker mot Bengt så fort de ser honom, smetar in hans cykelsadel med lera, slänger in hans nya fotboll med eldflammor i ån. Men gränsen går när de en dag stänger in honom i soprummet. Efter ett antal timmar av rädsla kommer plötsligt en hund och öppnar dörren. Det är Jagger, en hemlös hund som kommer för att leta soppor.

Bengt och Jagger blir kompisar och Bengt växer för varje dag de umgås. Nu känner han sig inte så utsatt längre. Det är nästan som att han har en sköld runt sig. En dag kommer de på att de ska klä ut sig. Jagger lånar pappans finrock, mammans klänning och solglasögon och Bengts pistol. Bengt nöjer sig med solglasögon och pistol. Nu är de rustade för hämnd. Jagger menar att de måste hämnas på de andra barnen för att de ska förstå att de är elaka. Det börjar med den döda råttan i Astrids brevinkast och sedan hamnar visst Gustavs nya cykel i ån. I början tycker Bengt att det känns bra, men sedan börjar det skava lite. Jagger däremot har inga skrupler.

Till saken hör också att alla föräldrar på gården går runt och låtsas som ingenting. Nä, men de andra barnen är inte dumma mot Bengt. Det är ju så barn leker och han såg ut som han var med på det. Ingen vågar ta tag i problemet. Först när hämnden börjar drabba en efter en menar föräldrarna att det kanske är Bengt som är det skyldiga, eftersom de andra gjort lite dumma saker mot honom. Exempelvis kommer det kommentarer som: "Och när Gustav varit ordentligt och erkänt den saken, då tycker jag att du också kan ta och erkänna". Det gör ont i mig.

Det här är en bra bok att läsa högt för barn och sedan diskutera. Om något barn (eller föräldrer) får en tankeställare över hur man behandlar andra är jag nöjd.

Easy going

Joanna börjar få panik. Hennes mamma har sagt att de inte kommer att ha råd hämta ut Joannas välbehövliga medicin. Utan medicin blir det fullständigt kaos i hennes huvud. Anledningen till att de inte har pengar är för att pappan är en sjukskriven, deprimerad psykolog utan examen och mamman har fem refuserade böcker i bagaget. Bara för att hon vann pris för sin debut betyder inte det att hon kan fortsätta skriva lysande böcker. Pappan sitter dag ut och dag in framför meningslösa frågesportprogram med sin rutiga filt över mysbrallorna och mamman sitter och jobbar med sitt misslyckade författarskap ute i köket. Under tiden kämpar Joanna för sin överlevnad.

För att få in en liten inkomst säljer hon utgångna kondomer för en billig penning. Men de pengarna räcker bara till cigaretter då och då, mat till familjen och kanske till något linne på rea. Samtidigt som hennes tabletter mot adhd snart är slut blir hon mer och mer desperat. Hon får av misstag reda på ett sätt att få snabba pengar. 17500 kronor som skulle kunna bli hennes, att köpa medicin för. 17500!

Samtidigt finns också Audrey, tjejen som hon läser tyska ihop med. Hon får henne fullständigt ur balans, totalt blixtförälskad. Hon måste fixa de där pengarna. Hon fungerar inte utan sin medicin och föräldrarna är så inne i sina egna desperata liv att de inte märker Joanna. Hennes enda utväg är att ge sig in i affärer som inte på något sätt är bra.

Jenny Jägerfeld vann Augustpriset 2010 för sin bok Här ligger jag och blöder. Och hon lyckas (tvärtemot Joannas mamma) fortsätta skriva bra böcker. I Jag är ju så jävla easy going beskriver Jägerfeld hur det är att leva med adhd på ett väldigt trovärdigt sätt. Man får även en oerhörd insikt i hur det är att hela tiden leva på minimalt med pengar och hur man kan tvingas att ta till allt mer desperata metoder för att klara sin överlevnad, när föräldrarna sviker.

Vinnare av Barnens romanpris!

Barnens romanpris är Sveriges radios litteraturpris för årets bästa svenska barnbok. Juryn består utav fem barn i åldrarna 10-13 år.
I år gick priset till Kristina Ohlsson för boken Glasbarnen!

De andra nominerade var:
Den första flickan skogen möter  av Moa Eriksson Sandberg
Eddie 12 och hon som heter Elsa/Elsa 12 och han som heter Eddie av Thomas Halling
Jag är en pojke med tur av Monica Zak
Yummi av Eva Susso

Jakten på Bronsdolken fortsätter...

Japp. Här fortsätter äventyret och jakten på bronsdolken. Hylas blir tillfångatagen av slavhandlare och får slita i gruvorna på vulkanön Thalakrea där hans fiender Kråkorna styr. Samtidigt flyr Pira från sitt hem och bestämmande mor för att få ett fritt liv. Tillsammans med en sierska hamnar hon på ön Thalakrea...
Hylas vill inget annat än att fly och fortsätta leta efter sin syster Issi. Men Kråkornas ledare är på väg till ön och därmed även Bronsdolken, om Hylas kan få tag på den så kan han få hela Kråkätten på fall.

Eldsandarnas ö är andra delen i Michelle Paver's serie Bronsdolken och den tar också vid ungefär där Den utstötte slutade. Det är samma magiska känsla som i första delen och jag tycker att huvudpersonerna Hylas och Pira egentligen är den stora behållningen med hela berättelsen. För de är så himla bra och så fina på nåt sätt.

För det är så, att handlingen i den här boken möjligtvis inte är riktigt lika driven som i första. Jag känner inte att det som händer i den här boken egentligen för seriens händelser framåt. Kanske för att Hylas hela tiden är så nära dolken, som ju är själva nyckeln till upplösningen. Den måste hela tiden försvinna från honom för att äventyret ska kunna fortsätta. Men ja, det är spännande och jag sitter och bläddrar mig framåt för glatta livet. Och det här ska ju bli fem böcker sammanlagt så vi får väl se hur handlingen tar sig i resten av böckerna. 

Mitt bultande hjärta

Snart 14-åriga Amanda är en sportig tjej som älskar att bada, cykla och umgås med sin bästis Jenny. En dag börjar en ny kille i parallellklassen. Amanda inser ganska tidigt att hon är förälskad i David. Många av tjejerna verkar känna detsamma. Men en dag träffas David och Amanda utanför biblioteket och han börjar prata med henne. Det är början på en fin vänskap. David bjuder med Amanda till en midsommarfest och där faller plötsligt Amanda ihop.
Det visar sig att Amandas hjärta är för stort. Hon måste få ett nytt hjärta innan nästa sommar annars kommer hon att dö. Kommer David orka vänta på henne? Vill han vara tillsammans med Amanda, som inte orkar följa med och hitta på saker? Medan Amanda väntar på den första kyssen blir hon allt sämre.

Den norske författaren Alf Kjetil Walgermo har skrivit en fin berättelse om livet, döden, tonåren, kompisar och kärleken. Mitt bultande hjärta har blivit en succé i Norge och redan sålts till flera länder.

Årets nomineringar till Augustpriset....

... är klara! Och De som får vänta med spänd förväntan till den 25 november, när priset delas ut, är (i kategorin för bästa barn och ungdomsbok förstås) :

Om detta talar man endast med kaniner av Anna Höglund (Lilla Piratförlaget)

Lex bok av Sara Kadefors (Lilla Piratförlaget)

Snöret, fågeln och jag av Ellen Karlsson (Hippo bokförlag)

Jagger Jagger av Frida Nilsson (Natur och Kultur)

Maximilian och minimilian av Klara Persson (Urax förlag)

Cirkusloppor på luffen av Lena Sjöberg (Rabén & Sjögren)

 

Nordiska väsen

Jag sitter med Johan Egerkrans otroligt vackra bok Nordiska väsen framför mig. I den här boken får man lära sig om de väsen som fascinerat och skrämt människor under en lång, lång tid. De går ofta under benämningen de underjordiska, mycket beroende på att de ofta bor under något, till exempel sten, träd, berg och hus.

 Förr var de en naturlig del av människors vardag. De var ett med naturen. De är precis som naturen i allmänhet varken goda eller onda. Däremot är det bästa att ha så lite samröre som möjligt med dem, eftersom de är nyckfulla och opålitliga. Man får veta att stål är något man kan ha med sig för att skydda sig mot de underjordiska. Men det allra bästa att ha med sig under sin skogspromenad är en sax. Den är gjord av stål och så kan man genom att fälla ut den bilda formen av ett kors. Silver kan också vara bra att ha i fickan, i fall man behöver blidka ett avogt inställt väsen.

Johan Egerkrans gör ett försök till indelning av de olika underjordiska varelserna (trots att han misstänker att de inte alls vill bli indelade i grupper och rent av kommer att bli förolämpade).

- Oknytt - t.ex. troll, vättar, Näcken, tomtar

- Dragväsen - väsen som är skapade på magisk väg genom pakt med mörkare krafter

- Hamnskiftare - människor som byter skepnad, t.ex. häxor, varulvar

- Dödsväsen - andar efter döda, t.ex. gengångare, mylingar

- Odjur - övernaturliga djur och bestar, t.ex. drakar, sjöodjur

I Nordiska väsen får man verkligen fördjupa sig i de sägner och myter som omger dessa underjordiska varelser. Allt inramat av ett linneklätt omslag och fantastiska illustrationer.

Det ensamma huset

Jamies pappa har köpt ett gammalt hus som det är meningen att familjen ska flytta till. De två åker själva en helg för att fixa lite i huset, typ måla fönster och dra in el (en sån basic thing). Jamie får en lite halvskum känsla av huset, som att någon iakttar dem.

Helt plötsligt så dyker det upp en kille i Jamies ålder, Colin. Jamie följer med honom ut och det visar sig att Colin kan en massa om naturen och sådana saker, men han pratar lite konstigt, har lite konstigt meningsbyggnad liksom. T.ex. så säger han att han ”skulle ha fyllt tolv snart”. Jamie rättar honom och säger ”SKA fylla”. Colin berättar också att hans högsta önskan är att bli astronaut, det måste ju vara höjden av frihet att fly jorden på det sättet… För han har stora tyngder som han bär på Colin, tyngder som inte är så lätta att bli av med.

Det ensamma huset av Pippa Goodhart är en lättläst spökhistoria med en rätt så fin känsla. Det är inte rys-rysligt och snarare lite mysrys. Alldeles lagom helt enkelt.

Bokryggspoesi

Även i år har min fantastiska bokklubb på Vetlanda bibliotek skapat Bokryggspoesi. Det är ju ett sånt bra sätt att skapa något eget av ordföljder som andra har hittat på. Och framförallt så är ungdomarna väldigt bra på det :-) Här kommer några exempel på det som de gjorde igår kväll:

• Hur fel kan de bli? Om jag stannar. Tro hopp eller kärlek? För alltid vi två, så det så.
• Ett hus utan speglar, I häxornas tid, När inget annat hjälper, Ibland bara måste man, Spela död.
• Här ligger jag och blöder, 17 timmar härifrån, I verkliga livet.
• Den jag var, När jag lät dig gå, Världens ände, 100 meter lycka.
• När kommer du tillbaka? Som min egen skugga, Som jag vill vara.
• Blunda och hoppa, När ingen ser, Älska mig bara mig, Som om ingenting.                       

Onda varelser på Gotland...

Varelserna är Magnus Nordins bidrag till zombietrenden. Elias bok är första boken i en serie om när varelserna (smittade, levande döda) har börjat härja på Gotland.
Elias och hans syster Emma har inte sett en enda levande själ på väldigt länge. De skulle lika gärna kunna vara de enda överlevande efter Utbrottet. På nätterna gör de sitt bästa för att överleva varelsernas attacker och på dagarna försöker de komma på en utväg. Kanske skickar militären ett flygplan? Eller en båt? Eller handlar det helt enkelt bara om att överleva?

Varelserna  är en rätt så lättläst men välskriven och spännande berättelse som helt enkelt tar slut alldeles för fort. Fortsättningen kommer ju inte förrän till våren 2014!
Dessutom är det här en snygg historia, Lars Gabel har gjort de läckra illustrationerna.

Vi måste sluta ses...

Samarbetet mellan Johanna Lindbäck och Lisa Bjärbo är jag väldigt nyfiken på. I Vi måste sluta ses på det här sättet har författarna skrivit om en person var och perspektivet växlar mellan de båda huvudpersonerna. Som tur är behöver jag inte vänta så länge. Leverans innehållande bland annat denna bok kommer under dagen;)

Gul utanpå

Patrik Lundbergs självbiografi Gul utanpå handlar om att inte riktigt känna sig hemma någonstans. Han adopterades från Sydkorea till svenska Sölvesborg när han var nio månader gammal. Hela uppväxten har han känt sig annorlunda, utanför,  som om han inte riktigt hör till. Han får väldigt ofta frågan om vad han kommer ifrån på riktigt och folk tilltalar honom på engelska eller kinesiska.

En dag bestämmer han sig för att söka sina rötter i Korea. Han får stipendium för att studera på Inha University i Incheon. Där upplever han en minst lika stor kulturkrock. Plötsligt ser han ut som precis vem som helst i Korea, fast han kan varken språket eller kulturen.

Patrik Lundberg beskriver problematiken med att inte känna tillhörighet på ett mycket trovärdigt och lovande sätt. Alla andra adopterade som han träffat under sin uppväxt i Sverige och som han träffar under sitt sökande efter sina rötter i Korea verkar dela hans känsla. Det är säkert till stor hjälp för andra adopterade att läsa Gul utanpå. Att få reda på att det inte är konstigt att känna rotlöshet och att det finns fler som känner samma sak. För mig som inte är adopterad var den intressant, upplysande och underhållande.