"Hjälp mig upp då, för katten!" Vilma kan inte tro att det är sant, det är en vätte som hamnat uppe i hennes blomkruka i fönstret. Han presenterar sig som Talle Tallgren och han har tagit lift med Vilma och hennes pappa när de åkte hem från Vilmas faster och kusin. Nu är han på jakt efter sin kusin som åkt till stan. Vilma inser att det inte blir lätt att hitta en liten vättekusin inne i storstan så hon bestämmer sig för att hjälpa till. Det blir ett äventyr där Vilma upptäcker att fåglar kan prata, i alla fall med vättemagi, att vättar har ett hiskeligt humör, att även en människa kan bli krympt, att det finns krig och motsättningar även bland vättar och att en vätte kan bli tvingad att bli bortgift.
Boken är fylld av roliga uttryck som: näbbgädda, stackra mig inte (säg inte stackare till mig) och förkrossat hårt (stenhårt). Det är vättarnas förtjänst att språket blir roligt, för en nybörjarläsare kanske inte det underfundiga budskapet går fram men det är helt klart kul ord och tänkvärd handling i boken!
Författaren Maud Mangold har vävt in många viktiga ämnen i handlingen: skilda föräldrar, föräldrar som jobbar mycket, gott och ont, olikheter, motsättningar mellan grupper och strider om tillgångar. En bok som kan diskuteras kring på många olika sätt och passar bra som högläsningsbok i det syftet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar