I en frusen värld

Bokens hemsida, http://www.snokristallensfrusnaskonhet.se/ där finns utdrag ur boken eller så kan man beställa sitt eget signerade exemplar (den går givetvis att köpa i handeln också).

Visst blir man nyfiken när man får höra talas om en sprillans ny svensk science fiction? Och ja, jag hade väldigt höga förväntningar på Snökristallens frusna skönhet av Theres Amrén. Det är ju en vuxenroman i första hand men ungdomar som läser science fiction och fantasy brukar inte vara så nogaräknade utan kunna sluka det mesta.

Efter världens förfall råder en ny istid. I Samhället finns en överlevande skara människor och där styr kyrkan och prästerna livet med järnhand medan läkarna och sjukavdelningen gör sitt bästa för att hävda sin och vetenskapens rätt. På sjukavdelningen ligger de äldsta i koma, ett mystiskt folk som låg där redan när människorna kom till Samhället och som kanske sitter inne på svaren på ack så många frågor. Nigala, som jobbar på som sköterska på sjukavdelningen, känner en särskild samhörighet med de äldsta. Inte helt omotiverat visar det sig när hon en dag genomgår en förvandling som åter gör henne ung och vacker. För att inte bli straffad av kyrkan för att vara besatt demoner eller något annat otyg så smyger hon till kyrkan där hon inför hela prästskapet visar hur gud har återgett henne hennes ungdom och skönhet. Kyrkan är snabb att ta åt sig detta Mirakel. I Samhället finns också doktor Rakov, även han har hemligheter och är egentligen någon annan vad man först tror. Han och Nigala finner varandra och Nigala känner sig trygg i hans närvaro trots att hon vet att han döljer saker för henne. Men vad är det han döljer och kan han och Nigala överleva i Samhället där det inte finns någon plats för de som vill och tänker annorlunda?

Alltså. Inom romanens omslag ryms det mesta: science fiction, spänning, samhällskritik och en massa kärlek och känslor. Det byggs upp en värld med referenser till både fågelinfluensa, svininfluensa och ignorerade klimathot. Kvinnorna i samhället står på undantag och den allmänna uppfattningen är att varje kvinna bär på inneboende demoner. Det finns potential, det ska inte sägas annat. Det börjar bra med de mystiska och gåtfulla äldste som ligger i evighetslånga koma och med Nigala som känner att hon finns till för något mer. Sen tycker jag att det händer något när hon förvandlas. Kärlekshistorien mellan henne och Rakov tar överhanden och Nigala blir flamsig. Tyvärr så försvinner flytet under de turer som hon genomgår direkt efter hennes ”mirakelförklaring” och jag känner att det tar för lång tid innan själva berättelsen kommer till skott. Under vissa perioder tar spänningen fart och man vill läsa vidare för att veta hur det går.

Jag har försökt läsa boken ur någon sorts ungdomsperspektiv. Trots att många ungdomar med glädje läser vuxenböcker så tror jag ändå att Snökristallens frusna skönhet passar bättre för något äldre läsare, inte på grund av handlingen, utan det är snarare språket och de ibland rätt så långa och omständliga beskrivningarna av tidigare händelser som drar ner på det ack så viktiga tempot. Men för de som verkligen fastnar och vill läsa mer om Nigala och hennes äventyr i den frusna världen så kommer det fler delar i serien Glaciärernas Era, för det tar definitivt inte slut här.