
Och sen ska jag troligtvis fortsätta plöja några fler Kim M. Kimselius böcker. Rackarns vad spännande de är!!
Rubys mamma har dött och nu ska hon flytta till sin pappa i Los Angeles. Inte nog med att han inte har brytt sig om henne en enda gång under uppväxten och att hon aldrig träffat honom, han är dessutom världsberömd filmskådis. Kan det blir värre? Ja, det kan det. För Ruby måste lämna sitt älskade Boston, sin älskade moster, sin bästa vän sen evigheters evighet och sin fantastiska pojkvän Ray.
Det här är Rubys bok, om hur sviken hon känner sig. Hon är sviken av sin mamma som dog, pappan som är ett as, mostern som ska ut på arkeologisk utgrävning och vännen och pojkvännen som slutar att svara på hennes mail. Men det är också hennes berättelse om att finna nya stabila punkter i tillvaron, att våga lyssna på andra än sig själv och att våga öppna dörrarna för att allt inte behöver vara som det en gång var. Och givetvis boken om ett helt annat liv i LA, ett liv där man helt plötsligt har Cameron Diaz som närmsta granne.
Så ja, det är vackert och fint, precis som jag väntade mig. Men ändå inte riktigt lika mycket rätt in i hjärtat... Under en rätt lång sträcka i boken upplever jag att det inte händer så mycket. Rubys relationer står stilla, alla mail till bästisen och till Ray handlar om samma saker och varje dialog med pappan ser likadan ut. Annars är det förändringen i relationerna som driver berättelsen framåt.
Men det är samma lyriska språk, samma fina känsla i berättelsen som i Sones tidigare böcker. Jag gillar, men det blev inga tårar.
Det hoppar en del mellan de olika berättelserna men boken följer ändå händelserna i kronologisk ordning och det är inte svårt att hänga med i vad som händer. De som berättar kommer från olika bakgrund och har olika uppgifter, det är en svensk som reser i tredje klass, en britt som reser i andra klass, en överste som reser i första klass och en av fartygets telegrafister. Lättläst format, lagom med fakta, många bilder och tidningsurklipp och berättelser som definitivt håller spänningen vid liv gör det här till en bra bok för den som är fascinerad av Titanic men som inte vill ha något alldeles för tungt eller behöva dras med romantiska historier. Jag tycker att det är en bra avvägning mellan fakta och de hemska berättelserna om rädsla och kampen för överlevnad och jag blir fast i läsningen även om mycket känns igen från sånt som man läst och sett förr.
Efter sommarlovet börjar George och hans bästa kompis Annie på olika skolor och detta ger konsekvenser för deras vänskap. George kan inte riktigt acceptera att Annie faktiskt skaffar sig en ny vän i Vincent, en cool kille med skateboard. Men detta är inte det enda problemet. En mystiskt organisation som kallar sig TOARING är ute efter Annies pappa Eric (som är vetenskapsman och som forskar om rymden) och hans forskning om universums uppkomst. George och Annie beslutar sig för att hjälpa Eric men fienden är farlig och det är stora krafter i rörelse. Under sin jakt på sanningen får George, och vi, lära sig en massa om universums uppkomst, svarta hål och rymdforskning.
Berättelsen i sig är rätt så spännande när man väl kommer in i den. Boken är också full av faktaavsnitt där olika forskare berättar om olika fenomen såsom månen, kvantmekanik, den stora smällen, rumtiden, relativitetsteorin och singulariteter. Allt är inte helt enkelt att förstå, faktaavsnitten ligger på olika nivå och ibland känns det som att man behöver mer bakgrundskunskap än mina dammiga minnen från fysiklektionerna. Däremot så känner jag att mina kunskaper om maskhål i rymden har ökat radikalt tack vare en mycket pedagogisk förklaring :-)
Det här är ju en blandning av faktabok och äventyrsbok och för den som är intresserad av rymden och helst lite mer därtill så finns det mycket att hämta i Hawkings böcker. För den som bara vill ha ett spännande äventyr blir historien svår och hackig. På plussidan finns dock de fantastiskt läckra, kosmiska bilderna från NASA:s bildarkiv.