Vem bor i källaren?

Familjen Monstersson är en av mina absoluta favoritserier när det gäller Börja-läsa-böcker. De är roliga och knasiga, men inte så värst läskiga (vilket man kanske kan tro, eftersom de handlar om monster). Böckerna handlar om Ebba och hennes kompis Boris. Boris är som vilken kille som helst, bortsett från att han är ett monster och bor i ett gammalt kråkslott tillsammans med sin monstermamma, monsterpappa och husdjuret Mysis. I boken Vem bor i källaren? upptäcker Ebba att två små lysande ögon i källarfönstret till Boris källare. Vem är det som bor därnere? Boris har ingen aning, han har aldrig varit i källaren. Ebba oroar sig för att det ska vara en vampyr, men Boris är mer rädd att det ska vara något läskigt – han och Ebba har inte riktigt samma uppfattning om läskiga saker. Boris skickar ner både Mysis och sin pappa i källaren, och båda kommer tillbaka lika skräckslagna. Pappa får inte fram ett ljud. Vad är det egentligen som finns därnere?

Offerträdet

Snart är nian slut och religionsläraren pratar om de gamla sederna från den tiden när svenskarna tillbad asagudarna. Alva lyssnar, men inte Freja. Freja har underkänt i flera ämnen, trots Odenviskolans motto att ingen elev ska gå ut och vara icke godkänd. Man förstår ju att Freja är något av ett misslyckande. Men hon har en idé. Hon ska ta stanna kvar på skolan på fredagseftermiddagen, vänta tills alla gått hem och sen bryta sig in på rektorns kontor och ändra sina betyg. Freja övertalar Alva att hjälpa henne. Men de är inte så ensamma kvar på skolan som de tror. De hör röster ute i korridoren och när de gömmer sig i ett förråd hittar Alva någonting som får det att gå kalla kårar över hennes ryggrad. Vad är det egentligen människor håller på med på det där stället?

Magnus Nordin samarbetar återigen med Lars Gabel som är en sådan himla bra illustratör! Det här är första delen i vad som ska bli en serie med fristående skräckberättelser. Och det är helt klart spännande, obehagligt och allt annat än snällt. Formatet är rätt så kort och lättläst och det hela är mer en historia än en roman. Något som man kan berätta vidare till andra liksom. Jag tycker om det här, men jag är också glad över att den här serien ska ha fristående delar. Det är svårt att hålla ordning på alla serier som ska läsas i rätt ordning och där första delen aldrig finns att få tag i när man vill tipsa om den.

Monstret i natten

Den här boken börjar väldigt sorgligt. Frank, bokens huvudperson, fyller nio år och hans föräldrar har fixat ett födelsedagskalas till honom. De har hängt upp ballonger i träden, bakat tårta och planerat lekar. Allt är förberett in i minsta detalj. Problemet är bara att Frank inte har några vänner, och av alla klasskompisar som mamma skickat inbjudningskort till är det ingen som kommer. Den enda som dyker upp är granntanten Alice och hennes hund Uffe. Här börjar mitt hjärta blöda och jag vill egentligen inte läsa mer. Men lyckligtvis har man redan i bokens inledning fått veta att det misslyckade kalaset inte är den enda händelsen på Franks födelsedag. Första meningen lyder nämligen så här:  

Jag blev ett monster på min nionde födelsedag. Fast jag förstod det inte just då. 

Det här låter ju förstås hur skumt som helst, men det är faktiskt så att grannhunden Uffe råkar bita Frank i fingret när Frank matar honom med en bit av sin födelsedagstårta. Kort därefter börjar konstiga saker hända. Frank drömmer att han är ute och springer mitt i natten, fort, fort, på pälsklädda tassar. Alla som ser honom blir livrädda, de verkar inte fatta att han är snäll. När han vaknar är hans fötter alldeles smutsiga och det är lera och kvistar på golvet. Det kanske inte var en dröm?

På TV och radio pumpas nyheten ut att ett hemskt monster synts i trakten. Ett monster som attackerar människor. Frank blir alldeles förtvivlad. Han vill inte vara något monster! Men han förvandlas flera gånger, utan att kunna göra något åt det. Det verkar ha något med fullmånen att göra. I samhället där han bor pratas det inte om något annat än det farliga monstret, fast det enda Frank egentligen vill som förvandlad är att bli klappad på magen. Om han kände sig ensam innan han blev biten av Uffe är det ingenting emot hur han känner sig nu… 

Nu ska jag inte berätta för mycket av handlingen, men för att det hela inte ska låta alltför ledsamt kan jag avslöja att det mot slutet av boken börjar ljusna en aning för Frank. Jag tyckte att det här är en fantastiskt fin bok, som stundtals även är ganska läskig och spännande (de blåtonade och ganska snälla bilderna dämpar dock det läskiga litegrann). Jag tror att det här är en perfekt högläsningsbok, som både vuxna och barn kommer att gilla! Monstret i natten är den första boken i serien om Monstret Frank och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen!

Fler gudar av Rick Riordan

Rick Riordan verkar vara inne i en väldigt produktiv period. Serierna Olympens hjältar och Kanekrönikan har kommit med nya böcker under 2016. I slutet av maj släpps dessutom första boken i ytterligare en ny serie. I Krigarens svärd får 16-årige Magnus Chase möta de nordiska asagudarna i Valhall. Äntligen tar sig Riordan an den nordiska mytologin :-) Det har jag väntat på.

Skräckhistorier för orädda

"Det är ett monster under min säng", sa min lillebror och såg på mig med stora, rädda ögon. Jag böjde mig ner och tittade under sängen. Där låg någon som såg ut exakt som... min lillebror. Hans röst lät skräckslagen när han sa: "Det ligger någon i min säng."

Vandraren utan ansikte av Andreas Palmaer är en samling med skräckhistorier av det lite modernare slaget. Han har hämtat inspiration från de vandringssägner som florerer på Internet och som går under namnet Creepypasta. I den här boken har han skrivit om dem något så att de utspelar sig i Sverige och skapar igenkänningsfaktor för den svenska läskretsen.

Jag tycker att det här är en lyckad samling med spökhistorier. Många av historierna är riktigt läskiga och mellan varje så har Andreas stoppat in en kortare berättelse, som den i inledningen. De skapar verkligen bilder i hjärnan och flera av dem hade man ju velat läsa mer om. Givetvis så dyker även Slenderman upp i ett par av skräckhistorierna, men här benämns han framförallt som Vandraren. Bäst i boken tycker jag att Världens bästa bilspel är. Den handlar, precis som det låter, om ett bilspel som känns så verkligt att det är för bra för att vara sant.

Det här är helt klart en bok för den som tycker om att få in lite spänning i vardagen och som behöver uppdatera sitt lager av spökhistorier att sprida vidare.

Nästan som Zlatan

Att läsa vinnarböckerna i Bokjuryn är alltid lika roligt. Nu har jag precis satt tänderna i Johanna Nilssons bok Nästan som Zlatan, som är vinnare i kategorin ungdomsböcker från 2015. Bokens huvudperson är Johan, som är femton år och går sista terminen i nian. Han har det ganska svårt i skolan - när han ska läsa och skriva bara hoppar orden och bokstäverna framför ögonen på honom. Hur han än anstränger sig så blir det fel. Till och med hans yngsta lillasyrra är bättre än honom på att läsa och skriva. Johan känner sig alltid dum i huvudet och han HATAR verkligen den känslan. Men en sak som han är riktigt bra på är att spela fotboll.  Han gillar verkligen inte när folk skryter, men han är bra på fotboll. Hans tränare har sagt att han är en riktig talang. 

Johans högsta dröm är att bli fotbollsproffs och lika bra som Zlatan. Därför vill han gå på fotbollsgymnasiet. Men det är svårt att komma in där, man måste ha bra betyg. Så Johan kämpar och kämpar med sina läxböcker och hoppande bokstäver. Han bara måste klara det! Hemma fattar de inte hur viktigt fotbollsgymnasiet är för Johan. Mamma och pappa tycker att han kan gå ett vanligt program och få ett vanligt jobb. Kompisarna i fotbollslaget fattar inte heller. Troligtvis är de bara avundsjuka. Men Johan vet att han måste följa sitt hjärta, och hans hjärta vill bara spela fotboll!!   

Nästan som Zlatan är en kort och lättläst bok, men trots det begränsade antalet sidor hinner den med att handla om både fotboll, kärlek, taskiga kompisar och hur det känns att leva med läs- och skrivsvårigheter. Sånt blir jag imponerad av och jag förstår att boken hamnade i topp i Bokjuryns omröstning. Boken är utgiven på Nypon förlag och finns även översatt till engelska och arabiska. Bra tycker jag!

Änglafall

Det ska väl erkännas att jag inte hade skyhöga förväntningar inför läsningen av den här boken. Jag är ju inte ett fan av änglar. Tycker att de funkar ibland, men det är något med deras stora vingar som liksom hela tiden känns… i vägen.

Men jag blev glatt överraskad av Änglafall. Det är några veckor sedan änglarna anföll jorden och tog över. Världen är i förfall och det gäller att gömma sig och att överleva. Bland människorna finns gott om rövargäng som tar allt de ser och om nätterna finns demonerna och änglarna. Penryn är tillsammans med sin psykiskt sjuka mamma och rullstolsbundna lillasyster Paige när det en natt dimper ner ett gäng änglar framför dem. Men änglarna lägger inte märke till dem, de har fullt upp med sina egna bekymmer. En av dem verkar ha begått något orätt och de andra slår ner honom och skär av honom hans vingar. Paige kvider till av medkänsla och änglarna hör henne. Trots att Penryn gör sitt bästa för att locka iväg dem får en av änglarna ändå tag på Pagie och flyger iväg med henne i natten. Penryn inser att den enda chansen att få reda på vart de tar henne är att rädda den skadade ängeln och få honom att berättar det för henne. Så det gör hon. Hon lyckas få honom att läkas någorlunda och eftersom hon även sparade vingarna så har han ett eget intresse av att ta sig till änglarnas näste. Han vill få sina vingar påsydda igen.

Jag gillar det här. Jag är helt klart nöjd. Det är rätt så mycket handling och inte alldeles för mycket lite väl sliskig dragningskraft mellan Penryn och Raffe. Självklart dras de till varandra (Raffe är ju ändå en ängel och uppenbarligen överjordiskt snygg), men det är inte hela tiden och hon lägger inte märke till hans muskler varje gång hon tittar på honom. Det är helt enkelt lite lagom av den biten. Penryn är även sjukt självständig och klarar sig alldeles utmärkt även utan Raffe, hon behöver honom mest för att visa vägen. Jag kommer helt klart att läsa del två. Den heter Världen efter och kommer i augusti

Ljug för mig

Ljug för mig är en väldigt passande titel. Lögnerna snårar sig åt alla håll och snärjer in huvudpersonen Stella ordentligt. Men det är faktiskt inte bara hon som har hemligheter.

Stella är inte hennes riktiga namn. Hon blev vittne till ett hur en av Philadelphias största knarkkungar begick ett mord och nu kan man väl säga att hon är ett eftersökt byte. I väntan på rättegången sätter polisen henne under vittnesskydd och tvingar henne att byta identitet och flytta från sitt älskade Philly och pojkvännen Reed. Hon hamnar i Thunder Basin, mitt i Nebraskas ingenmansland. Hon hatar det från början och hon tänker inte göra det lätt, inte för sig själv eller för någon annan.
En av de första hon träffar på är Chet, en charmig kille som direkt naglar fast Stella med sina blå ögon. Trots hennes höga skyddsmurar så är det något med honom som gör att hon sakta börjar att acceptera sin nya identitet och själva Thunder Basin. Det blir en efterlängtad verklighetsflykt. Men sanningen tränger sig på och Stella vågar inte helt släppa taget. Lögnerna tonar upp sig och någonstans finns en farlig man som letar efter henne.

Jag fastnar faktiskt rätt ordentligt när jag läser det här, det ger kanske ingen djupare insikt eller stannar kvar särskilt länge men det fungerar alldeles utmärkt i stunden. Becca Fitzpatrick har även skrivit böckerna i serien Fallen ängel och ungdomsthrillern Black Ice. Och hon vet väl helt enkelt vilka knappar hon ska trycka på för att göra det lagom lättläst, spännande och romantiskt. Intrigen är inte särskilt krånglig och håller ett rätt så högt tempo och det hela kryddas med en ordentlig mängd tonårsromantik. Svårare än så behöver det inte heller alltid va.