Monstret i natten

Den här boken börjar väldigt sorgligt. Frank, bokens huvudperson, fyller nio år och hans föräldrar har fixat ett födelsedagskalas till honom. De har hängt upp ballonger i träden, bakat tårta och planerat lekar. Allt är förberett in i minsta detalj. Problemet är bara att Frank inte har några vänner, och av alla klasskompisar som mamma skickat inbjudningskort till är det ingen som kommer. Den enda som dyker upp är granntanten Alice och hennes hund Uffe. Här börjar mitt hjärta blöda och jag vill egentligen inte läsa mer. Men lyckligtvis har man redan i bokens inledning fått veta att det misslyckade kalaset inte är den enda händelsen på Franks födelsedag. Första meningen lyder nämligen så här:  

Jag blev ett monster på min nionde födelsedag. Fast jag förstod det inte just då. 

Det här låter ju förstås hur skumt som helst, men det är faktiskt så att grannhunden Uffe råkar bita Frank i fingret när Frank matar honom med en bit av sin födelsedagstårta. Kort därefter börjar konstiga saker hända. Frank drömmer att han är ute och springer mitt i natten, fort, fort, på pälsklädda tassar. Alla som ser honom blir livrädda, de verkar inte fatta att han är snäll. När han vaknar är hans fötter alldeles smutsiga och det är lera och kvistar på golvet. Det kanske inte var en dröm?

På TV och radio pumpas nyheten ut att ett hemskt monster synts i trakten. Ett monster som attackerar människor. Frank blir alldeles förtvivlad. Han vill inte vara något monster! Men han förvandlas flera gånger, utan att kunna göra något åt det. Det verkar ha något med fullmånen att göra. I samhället där han bor pratas det inte om något annat än det farliga monstret, fast det enda Frank egentligen vill som förvandlad är att bli klappad på magen. Om han kände sig ensam innan han blev biten av Uffe är det ingenting emot hur han känner sig nu… 

Nu ska jag inte berätta för mycket av handlingen, men för att det hela inte ska låta alltför ledsamt kan jag avslöja att det mot slutet av boken börjar ljusna en aning för Frank. Jag tyckte att det här är en fantastiskt fin bok, som stundtals även är ganska läskig och spännande (de blåtonade och ganska snälla bilderna dämpar dock det läskiga litegrann). Jag tror att det här är en perfekt högläsningsbok, som både vuxna och barn kommer att gilla! Monstret i natten är den första boken i serien om Monstret Frank och jag ser verkligen fram emot att läsa fortsättningen!