20 över 7

20 över 7 är ännu en rysarhistoria av Ewa Christina Johansson.

Ladan hos Luddes kusiner Hella och Mille har brunnit ner. Och nu är de spårlöst försvunna. Den allmänna åsikten är att de av någon anledning varit i ladan och brunnit inne, trots att man egentligen inte hittar några spår som visar att det gick till exakt så. Ludde vägrar tro på att kusinerna är föralltid försvunna. När han är med sina föräldrar i huset för att hämta lite grejer så går han upp på vinden. Där hittar han den första ledtråden till att något helt annat har hänt än det som polisen säger. Och ju mer han börjar forska i det, desto farligare blir det. Men det verkar som att det finns någon någonstans som vill hjälpa honom att hitta Hella och Mille. Nån som lämnar meddelanden på vinden…

Jag är tyvärr inte fullkomligt övertygad den här gången. Jag tyckte om Anden i glaset som också är en rätt så lättläst rysare, precis som 20 över 7 är. Men den här gången så går det inte riktigt ihop och jag tycker att det är på gränsen till FÖR övertydligt i beskrivningarna. Alldeles för mycket av bakgrundsberättandet kommer liksom in dialogen och det känns lite onaturligt. Men det är ändå lagom spännande och framförallt så är det ju rätt så lättläst vilket alltid brukar locka dem som vill ha mycket spänning på liten plats :-)

Bobo i apskolan

 

Malte Persson har skrivit Bobo i apskolan : en bildningsroman. Mattias Adolfsson har illustrerat.

Den handlar om den vetgiriga apan Bobo, som äntligen blivit stor nog att börja apskolan. Han får lära sig att det finns en bokstav som heter A och att man måste räcka upp foten innan man pratar. Men han tycker att apläraren går alldeles för långsamt fram.Finns det inte fler bokstäver?

 

Av den buttre apan Brynolf får han reda på att det finns en bokstav som heter B. Han frågar apläraren när när de får lära sig mer om den. Kanske på högstadiet, får han till svar. Det här duger inte. Bobo tar saken i egna fötter, skolkar från apskolan och ger sig ut för att leta efter det där biblioteket han har hört ska finnas någonstans. Tillslut hittar han det, i en rutten trädstam med kassa öppettider. Politikerna i apkommunen vill inte betala för det. Moderna apor läser ändå inte säger de. Men det gäller inte Bobo, han bestämmer sig för att skolka från skolan och ta hjälp av bibliotekarieapan för att lära sig mer om bokstäver. Kanske kan han en dag bli författare?

 

Rolig, finurlig och lärorik bok som passar perfekt till barn i skolstartsåldern.

En hel drös med spöken

Jag tog mig en stund för att plöja Den skrikande trappan av Jonathan Stroud. Jag var egentligen inte jättepepp på den efter att ha läst lite på baksidan men tyckte att den nog ändå förtjänade en chans. Och det är jag mycket glad för att jag gjorde! För jag måste nog säga att baksidan inte ger en riktig rättvis bild av boken.

I London härjar Problemet. Det vill säga en invasion, typ, av spöken och gastar. Agenturer som har som affärsidé att utrota spökena blomstar. På dessa agenturer jobbar främst barn eftersom det är barn som kan ha de Talanger som krävs för att upptäcka och utrota spökena. Lucy är en mycket lovande Talang från en mindre stad. Hennes anställning där slutar dock i katastrof och hon sticker till London med hopp om en ljusnande framtid. Men eftersom hon inte riktigt vill prata om sitt förflutna så får hon inte någon anställning på nån av de framgångsrika agenturerna som hon hoppats på. Men hon får jobb hos Anthony Lockwood. Han också bara ett barn som har sin egen agentur. Och resultatet för den agenturen är väl i sanningens namn… sådär. Dessutom så får de nu ett uppdrag som visar sig vara svårare än vad de tror, de råkar bränna ner huset och inte alls göra slut på spöket. Efter det så är deras rykte ännu mer nersmutsat än innan och de har svårt att få det att gå runt. Så när de får erbjudande om ett uppdrag som kan rädda hela firman har de inte råd att säga nej. Även om uppdraget i sig är ett självmordsuppdrag….

Och det här är alltså sjukt spännande och bra. Det tog några sidor innan man riktigt fattade grejen men sen så var man fast. Och det händer väldigt mycket hela tiden så det blir aldrig tråkigt. Dessutom är både Lucy och Anthony väldigt sympatiska personer som man inte kan annat än att tycka om.  Väntar helt enkelt med spänning på uppföljaren.

Tredje Bronsdolken

Nu finns den att köpa, tredje delen i Bronsdolken. Bara så att ni vet.

Hjärtlös

I somras läste jag bland annat Hjärtlös av Petrus Dahlin. Jag tycker att det faktiskt är en väldigt kuslig och ruggig bok, kanske till och med så
att man ska tänka en extra gång om man inte tycker om när det är obehagligt…

Maia är tillbaka i New York, i staden där hon en gång föddes. Hon är till och med samma lägenhet som hon faktiskt föddes i. Hon bodde där några år när hon var liten innan hennes föräldrar tog med henne till deras hemland Sverige. Men nu är de alltså tillbaka. Hennes föräldrar är riktiga karriärsmänniskor, pappan är forskare och mamman läkare, och de kräver ungefär samma sak av sin dotter. De har ansökt om att hon ska få gå på en av New Yors’s bästa skolor, men tills hon kan börja där  är hon hemma själv i lägenheten hela dagarna. Ibland har hon lite hemundervisning, någon gång har hon en balettlektion. Men annars är hon ensam och fördriver dagarna med att teckna, spionera på grannarna, skypa med bästisen Becka i Sverige och äta massor av sushi. För att lindra ensamheten köper mamman en hamster till henne. Hamstern lyckas dock rymma från buren redan första natten och när Maia i panik letar igenom lägenheten så hamnar hon tillslut i det låsta rummet, rummet som hennes föräldrar förbjudit henne att någonsin gå in i. Maia kan inte förstå vad det är för speciellt med det rummet (förutom att det är mycket varmare än resten av den kalla lägenheten) eller varför det är låst. Men snart blir hon varse om att där lurar mörka skuggor från det förflutna. Allt är inte vad det ser ut att vara.

Som sagt var så är det rätt stundtals rätt så kusligt men det är också väldigt spännande och man vet aldrig riktigt vart den ska ta vägen. Absolut värd att läsa! Kanske något för höstrusket?

För de minsta

 

Jag känner att jag vill uppmärksamma den här boken litegrann. Första sagoskatten -ramsor, visor och sagor av Catarina Kruusval. Den har läst fram och tillbaka ett antal gånger i mitt hem i sommar. Den innehåller lite gott och blandat, precis som titeln antyder. Catarinas berättelser om Ellen, Fia, Egon, lite ABC och 123, sagor och de tecknade berättelserna till våra populäraste barnsånger. En oerhört fin bok som passar perfekt till de lite yngre barnen. Dessutom ett guldigt och fint omslag och innehåll med Catarinas egna illustrationer.

Sommarläsning

Ingelin Angerborns Hjärta av damm fick äran att bli först läst i min sommarhög. Den handlar om tolvåriga Bella som ska gå en teaterkurs på höstlovet. Kursen äger rum på den gamla Ekmanska teatern. Hon skulle egentligen gått kursen tillsammans med sin bästis Tove, men hon fick förhinder. Bella tycker det känns pirrigt att gå dit själv men de två ledarna Miriam och Roland verkar snälla så nervositeten släpper ganska snart. På kursen går bland annat också Nelli, Shirin och Hilding som är lika gamla som Bella. Hon känner igen dem från skolan.

Det går en skröna om Ekmanska teatern och om teaterdirektören som försvann. På fredagen är det Halloween och då ska de sova över på teatern, för att sedan spela upp sin pjäs för familjerna på lördagen. Ganska snart börjar konstiga saker hända.

Angerborn lyckas återigen med att ge läsaren den där mysrys-känslan. Hjärta av damm är minst lika bra som hennes andra böcker i genren. Den innehåller även kompisrelationer, familjerelationer och lite härlig pirrig nybörjarkärlek. Den passar de flesta barn och jag tror att den kommer att bli en lika stor succé som Rum 213. Läs!

Oceanen vid vägens slut

Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut har redan fått en massa finfina recensioner och jag vet knappt hur jag ska skriva om den här boken. Men Gaiman alltså. Han ger mig exakt den där känslan som jag vill ha när jag läser. Att jag får försvinna bort, att skräcken liksom når till ryggen, men inte längre, och blandas med vardaglig realism och bortomvärldslig magi som triggar fantasin.

På grund av en begravning återvänder en man till sin barndoms nejder. Medvetet, eller inte medvetet, så hamnar han på Hempstocks gård. Det var där som Lettie bodde tillsammans med sin mamma och mormor. Men Lettie försvann, han kan bara inte riktigt minnas hur eller vart. Flyttade hon kanske till Australien? Han sätter sig vid dammen på baksidan, den som Lettie kallade för ocean. Det verkar ju dumt men han har en känsla av att det ändå inte är helt otroligt. När han sitter där vid dammen så börjar han minnas sommaren när han var sju år och allt det som hände då. Det som började med att den inneboende gruvarbetaren tog livet av sig. Efter det så vaknade pojken av att han höll på att kvävas av ett mynt och sen flyttade barnflickan Ursula Monkton in. Hon charmade alla men pojken visste att hon var ondskan själv.

Skräcken finns både i Ursula men det finns också en mer realistisk skräck som handlar om att pojken inte längre kan lita på sin familj. Han vet inte hur de ska reagera på det han säger och gör och det skrämmer honom, han är rädd för sin pappas vrede.

Ja, jag vet inte vad jag ska säga mer. Läs den! Låt Gaiman förföra.

Glad sommar!

Nu börjar det bli sommar på riktigt och dagarna börjar bli lite mer splittrade. Vi går snart på sommarledigt i lite olika omgångar och läsandet och solandet förpassas till solstolar och badbryggor (och myggiga skogar). Därför hintar vi för att vi inte kommer att vara särskilt aktiva på bloggen under sommaren men kommer tillbaka i augusti. Då med sommarhögarna avklarade! Förhoppningsvis.
Ha en fantastisk sommar!!
//Martina och Mari

Näcken på Oblivion High

När jag läste del ett i den här tecknade fantasyserien, Oblivion High, så vet jag att jag tyckte att själva intrigen var lite virrig. Det kan jag meddela löser sig när man läser del två för här får man en massa mer information om vad som har hänt och hur saker och ting hänger ihop.
På högstadieskolan där kompisarna Soon Mi och Nin går i sjuan fortsätter livet på typiskt högstadie vis. Eller nja, för just dem är det kanske inte så typiskt. De har ju fått veta att den japanska utbytesstudenten Nix egentligen är självaste Näcken och han har en viss förmåga att liksom göra saker och ting lite krångligare... och orättvisare. Trots att de tre egentligen har utegångsförbud så får nämligen Nix vara med och spela på den efterlängtade och upphipade strandfesten, men Soon Mi och Nin måste stanna hemma och vara barnvakter. Men den där festen går ändå inte riktigt som någon tänkt sig, och det beror främst på Nix. Och så är det ju det där med vikarien som är elak på riktigt och som dessutom verkar väldigt intresserad av vad Nix har för sig.

Som sagt var så är det en hel del som klarnar nu och jag tycker om stämningen i Oblivion High. Det är magiskt men ändå så mycket av det vanliga med att vara tretton och tycka att livet och skolan är rätt så jobbigt.

Ännu en sommarhög

Jag vill ju inte vara sämre än Martina så jag började också kolla igenom mina sommarböcker.
Neil Gaimans Oceanen vid vägens slut är ju självskriven, likaså Sätt mig i brand! av Tahereh Mafi. 14 av Alexandra-Therese Keining har jag gått och klämt på ett tag nu och Färgen på drömmar av Ruta Sepetys verkar ju fantastisk. Också givetvis lite spänning och skräck med Martin Jerns thriller Svensk synd och Petrus Dahlins nya bok Hjärtlös.
Kan nog bli bra det här.

Jägaren

Att läsa Harlan Coben’s thrillers om Mickey Bolitar är sannerligen att streckläsa. För det måste man, dels för att man bara måste få veta vad som händer, och dels för att komma ihåg alla olika trådar och händelseutvecklingar. För det händer verkligen en hel del.

I Jägaren (man bör ha läst första boken, Beskyddaren, innan man sätter tänderna i den här) fortsätter Mickey att nysta i mysteriet med sin pappas död. Eller är han verkligen död? Kan det vara så att Tokkärringen hade rätt när hon sa att han fortfarande lever? Och vem är egentligen ”Bödeln från Łódź”, mannen som är med på en bild från Andra världskriget men som Mickey VET var ambulansmannen som körde iväg med hans pappa efter olyckan?

När Mickeys kompis Rachel blir skjuten så blir han misstänksam. Det verkar som att polisen faktiskt försöker dölja vad som verkligen hände den kvällen. Så Mickey börjar själv nysta i fallet, tillsammans med Ema och Spoon såklart. Och återigen så verkar det som att det har kopplingar till saker som är såååå mycket större.

Precis som i Beskyddaren så händer det saker hela hela tiden, inte en tråkig minut. Och det gäller att hänga med i svängarna för det är mycket att hålla reda på. Men så spännande! Och bra. Och underhållande. Och fantastiska Mickey, fantastiska Ema och fantastiska Spoon! Tack och lov att de finns! För utan Emas sarkastiska kommentarer och Spoons faktautläggningar så hade nog världen varit lite tråkigare.