Redan när vi äntrade Göteborgs tågstation skymtades kändisar. Som de världsvana bibliotekarier vi är låtsades vi inte alls om detta utan stegade bestämt uppåt avenyn mot den efterlängtade bokmässan styrkta av choklad, muffins och kaffe. Då den ena bibliotekarien dagen till ära klätt fötterna i blommiga gummistövelaktiga fotdon tycktes tiden stå still medan vi kämpade oss mot målet.
Äntligen årets höjdpunkt!
I det sedvanliga virrvarret försökte vi lokalisera oss bland montrarna. Det är inte alltid lätt att välja vart man ska vända näsan när den jättelika lokalen är nådd. Trots en massiv folkansamling på platsen kändes bokmässan just på fredagsmorgonen inte fullt så trångbodd som vi befarade och vi gav oss hän med papper och penna i högsta hugg.
Många förlagsmontrar besöktes och som de stora Lättlästa- fan som vi är så stannade vi givetvis till vid Hegas och Argassos montrar. Mari som är mycket duktig med inköp på den fronten tycktes ha varenda LL- bok som fanns att skåda medan Pernilla plitade ner några tips på inköp.
Vi hade skrivit ner några hållpunkter under dagen och den mest uppskattade punkten som

I en hör

Vi gästspelade sedan som publik när Ola Lindholm, känd i Tv- sammanhang och nu som chefredaktör för tidningen Kamratposten, tillsammans med barn vetgirigt intervjuade S

I den massiva hettan som kanske Afrika- temat men även mängden besökare framkallade blev vi inte så lite uppspelta när vi bland böckerna skymtade ett stort isblock. Där som en oas stod det, forslat från Jukkasjärvi och skänkte en stunds svalka och skönhet. Vi blev informerade om att blocket bestod av 900 liter vatten och vi upptäckte även att det gick finfint att ta snygga foton genom isdrömmen.
En kort sekund ägnades åt att titta ut över det enorma folkhavet på nedervåningen, som nu ökat på efter att mässan öppnats för allmänheten, vilken härlig syn!
Lite mindre energiska men vid gott mod lunkade vi förbi seriemontrarna och där fick Pernilla syn på två tatuerade killar som stod redo med gitarrer. "Vad är det här för spännande" sa hon och blev sekunden efter glatt överraskad när det visade sig vara ett litet blygsamt uppträdande av Olle Ljungström och en gitarrist vid namn Joel. Något vi sedan läste var helt oannonserat för att inte dra till sig för stor uppmärksamhet, där hade vi tur!
Någons

Nöjda dansade vi sedan afrikansk dans till takten av Marcus Birros flaggande kavajskört
på väg ner till tåget. Han hade trotsat det molniga vädret och visade oss vägen nerför avenyn iförd solglasögon. Vi tog det som ett omen om att resan hem skulle bli solig och en sista solglimt fick vi, för på stationen skymtades en till författare, nämligen ungdomsdeckarkungen Magnus Nordin.