Här får vi följa Eva Nio, som lever i en underjordisk fristad. Fristaden är

Uppstigandet till ytan sker tidigare än väntat, när fristaden blir attackerad av en monstruös varelse som verkar ha siktet särskilt inställt på Eva. Modr blir kvar i fristaden eftersom hon inte kan klättra. Eva får därmed klara sig själv. Den värld hon stiger upp till liknar inget hon har sett i alla simulerade övningar.
Under sin flykt träffar hon på en figur som lite motvilligt blir hennes räddare och vän. Rovender lär henne hur hon ska överleva i denna obekanta värld. Eva är fortfarande ett hett villebråd för den skoningslösa jägaren Besteel. Det och hennes sökande efter andra människor för henne, Rovender och även Modr (som de hjälper upp ur fristaden) till främmande städer, ännu konstigare upplevelser och stor fara.
Det här är mycket spännande och dramatiskt, men också fyllt av mycket värme. Jag är fascinerad av Modrs väldigt mänskliga känslor, trots hennes ofta fyrkantiga sätt att se saker. Hon är ju en robot, trots allt. Eva är oskuldsfull och oerfaren, men växer snabbt med den nya situationen. Hennes nyfikenhet ställer dock till det för henne mer än en gång. Rovender är en ensam vandrare med tungt känslomässigt bagage. Han mjuknar så småningom och blir Evas beskyddare, vän och läromästare. Att storyn i slutet tar ytterligare ett par oväntade vändningar gör mig hemskt sugen på att läsa fortsättningen. Allt är inte som man tror. Eller så är det precis det.
Har sett på andra håll att författaren flirtar med Trollkarlen från Oz, men då jag inte läst boken och inte har sett filmen sedan barnsben kan jag inte göra några jämförelser. Fast nu är jag ju nästan tvungen...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar