Aldrig släppa taget

Aldrig släppa taget är Holly Goldberg Sloan's debutroman och jag hade läst en del om boken innan och jag hade väl vissa förväntningar får man väl lov att säga. Förväntningar av typen innerlig kärlek med olyckliga inslag.

Sam har levt sitt liv på vägarna och i olika städer med sin psykiskt sjuke, kriminella pappa och sin lillebror Riddle. Emily bor i en fullt fungerande familj med en mamma, en pappa, en lillebror och en hund. Fullt normalt och tryggt.

Deras världar korsas och de kan inte glömma varandra, kan inte längre fungera utan den andre. Sam skäms för det liv han lever och avslöjar så lite som möjligt om det för Emily. Men han tar med sig sin bror på middag till Emilys familj. Föräldrarna förstår att det inte står helt rätt till med pojkarnas familj och gör sitt bästa för att de ska känna sig välkomna och få lite familjekänsla. Men lyckan kan givetvis inte hålla i sig. Sam's pappa kommer på vad sönerna håller på med och sätter dem i bilen för att återigen byta stad. Den här gången är han arg och känner sig sviken.

Och ja, det är fint och tragiskt och hemskt och även rätt så spännande. Men jag känner att det pratas mer OM hur det är än vad man som läsare egentligen får veta. Jag vill veta om allt det där som Emily och Sam pratar om som gör att de känner att de är oskiljaktiga. För det får man aldrig veta, man får bara veta ATT de pratat. Så det når inte riktigt hela vägen fram till det fantastiska, dessutom tycker jag tyvärr att historien tappar en del i andra halvan av boken.

Historien berättas av olika personer: Sam, Riddle, Emily, Emilys föräldrar, Sam's pappa och av Bobby som limmar på Emily. Så det jag trodde skulle vara en historia om mest kärlek är istället en historia om människorna, om Emily, Sam och alla dom runt omkring.