Jättemyrsloken tycker att världen är så ful så ful, kottarna är fula och träden med och inte ens göken eller svalan har kommit tillbaka än efter vintern men när han säger det till hasselmusen säger hon att det inte är samma sak att tycka att världen är ful som att den verkligen är ful. "Världen är faktiskt mycket större än det här"... "Större än din och min värld tillsammans" men jättemyrsloken kunde inte komma över att han ändå tyckte att hans värld var ful och så suckade han så högt att det nästan lät som en snyftning.
Det var precis då som han fick sig en hård dunk i ryggen av en liten dvärgelefant som trodde att han hade satt i halsen. "Du kan kalla mig Sven"... " Visst! Eller Måns eller Hans eller Jack. Vad du vill! Det är bara namn, vet du. Jag är inte mitt namn. Okidoki?" sa dvärgelefanten men så tillade han vänligt "Men kalla du mig Arne, det blir bra". Det är när han träffar Sven eller Måns eller Hans eller Jack eller Arne som jättemyrsloken vaknar till och får för sig att det är en resa han ska göra för att upptäcka världen. Han hämtar sin stora resväska med cyklop och sololja och myggolja och lite annat smått och gott. Hasselmusen undrar varför han packat ner en rosa hårtork, han som inte brukar torka håret, vilken knasig fråga tycker jättemyrsloken, det är ju en resehårtork. Man ska ha den när man reser.
Det är efter det konstaterandet som de två börjar dividera om vart jättemyrsloken ska resa, världen är ju stor och efter denna skogen är det bara en annan skog och i den skogen kanske det finns en annan jättemyrslok som längtar bort från den skogen och efter den finns en annan skog..... Tja helt enkelt kanske inte så mycket mer spännande än i denna skogen försöker hasselmusen myrsloken att förstå. Det är först när hasselmusen nämner något om en spruta som man ska ta för att inte bli sjuk när man reser som jättemyrsloken blir helt tyst en stund, sedan lättad och sedan utbrister "Vet du, hasselmus! Vi har ju faktiskt en bra skog här. Jag tycker att vi ska nöja oss med den. Om du inte blir besviken?"
Så börjar istället en diskussion om en annan sorts resa som inte kräver att man först tar en spruta.
En annan resa är fortsättningen efter Lotta Olssons Konstiga djur och det är inte utan att jag också tänker på Ost till alla möss av Ulf Nilsson när jag läser den. Det är stora tankar kring både små och stora ting i livet som vävs in i den humoristiska och mysiga handlingen om jättemyrsloken och hasselmusen. En kapitelbok att läsa högt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar