På precis samma sätt är det med Amandas första ungdomsbok Jag väntar under mossan. Bara titeln och det ack så vackra omslaget skapar ju helt klart vissa förväntningar och det var det jag gick igång på. En mysrysare. En känsla som kittlar lite på armarna.
Tilda bor egentligen i England med sin svenska mamma och sin engelska pappa. Men många av hennes somrar har tillbringats i morfaderns stuga i den svenska skogen. Skogen och allt som det innebär med svarta sjöar, mörka träd och dimman i skymningen. Tilda har alltid haft en kluven känsla inför somrarna i Sverige. Hon tycker om morfar, stugan och lugnet samtidigt som hon hellre egentligen stannat kvar i England. Det är lite för ensamt, lite för ödsligt och så är det ju det här med dasset. Utedass! Men till och med det kan ha sin charm, även om det sitter långt inne att erkänna.
Tildas mormor försvann plötsligt och spårlöst en dag för längesedan när Tildas mamma var liten. Men hennes ande lever liksom kvar i stugan. Hennes morfar är säker på att hon finns kvar där på något sätt. Den här sommaren ska Tildas föräldrar åka på en barnfri semester till Norge så hon ska vara ensam med sin morfar i stugan i skogen. Hon märker rätt så snart att det är något annorlunda mot vad det brukar vara. Stämningen som gör sig påmind är kuslig och hon får onda aningar när hon besöker badplatsen vid sjön och ser ut över den skogsklädda ön Fästningen. Och nej, allt är inte som det ska. En uråldrig häxmästare har fått nya krafter och har onda planer. Men vad har det med Tilda att göra? Och vem är det som pratar med henne i hennes drömmar?
Det här är ingen andan-i-halsen-rysare men ack vilken stämning. Kusligheterna kryper fram när skogens alla väsen vaknar till liv. Det är vackert och det är mystiskt och det är nog sommarens bästa mysrysare.
Definitivt sommarens bästa mysrysare. Så stämningsfull och nåt jag också gillade var att Hellberg plockade in så många av den nordiska folktrons knytt och väsen.
SvaraRadera