måndag 27 augusti 2012

Bli berörd

Jag var helt bombsäker på att jag tidigare bloggat om Holly Blacks Den vita katten, första delen i serien Berörarna. Men icke. Uppenbarligen lurar mitt minne mig för jag kan inte hitta nåt sånt inlägg. Nu har jag i alla fall även läst del två: Den röda handsken. Jag kom ihåg att jag var lite kluven till Den vita katten, jag tyckte väldigt mycket om den men tyckte nog även att världen var lite rörig. Det problemet löser sig lätt i del två eftersom världsbeskrivningen här inte får så mycket plats, man bör ha läst ettan för att ha koll på hur saker ligger till.

Cassel Sharp och hans familj är berörare. Länge trodde Cassel att han var den enda i sin familj som inte hade gåvan men det visade sig i stället att han är den mäktigaste av dem alla. Han har hela sitt liv varit förälskad i Lila, men när hon väl besvarar hans känslor så är det till följd av en beröring. Cassels mamma, som är känsloberörare, har fått Lila att älska Cassel. Eftersom de båda två vet att känslorna inte är på riktigt har de bestämt sig för att hålla sig från varandra tills Lilas förbannelse har gått över. Men det är inte så lätt. När höstterminen börjar dyker Lila helt plötsligt upp på Cassels skola. Att hålla sig ifrån honom är för svårt och gör för ont. Cassel gör sitt bästa att hålla sig i schack eftersom han vet att hennes känslor inte är verkliga. Hans känslor är däremot så verkliga att han inte vet var han ska ta vägen.
En dag blir Cassel hämtad från skolan av två FBI-agenter. Hans bror Philip har blivit mördad och eftersom han var informatör hos FBI så tror de att även Cassel kan sitta inne på information. Men det är inte bara FBI som är intresserade av Cassel. Maffiakungen Zacharov, tillika Lilas pappa, är också ute efter Cassel och hans magiska händer. Det handlar också en hel del om berörarnas rättigheter, om allas lika värde och om rädslan för det okända.

Ja, jag gillar det här. Jag gillar nog den här ännu mer än del ett faktiskt. Kanske för att jag nu har fått lite ordning på läget, men kanske framförallt för att det är mer Cassel och Lila, och för att Cassel tar tag i problemen han ställs inför utan att egentligen tveka. Trots att det är omöjlig kärlek på ungefär samma sätt som vi vant oss vid i urban fantasy-genren så tycker jag att Holly Black fixar kärlekshistorien utan att det blir för ploskigt. Samtidigt som det vävs ihop med Cassels struliga familjeliv och kampen för att få existera, trots att man är berörare. Livet är hårt, och det blir inte lättare i en värld där alla bär handskar.

2 kommentarer:

  1. Jag har precis läst Den vita katten och håller med dig. Jag tyckte om den, men jag vet inte riktigt varför för den var rörig och ibland svår att hänga med i. Men jag kommer läsa uppföljaren, för det är nåt med storyn och karaktärerna jag gillar.

    SvaraRadera
  2. Förstår vad du menar. Det var ju helt klart något med Den vita katten som gjorde att jag verkligen ville fortsätta. För min del tror jag att det är Cassel, Sam och Daneca som jag gillar väldigt mycket. Också är det något med själva grundidén, det här med beröring, som liksom är lockande trots att det beskrivs på ett rörigt sätt. Men som sagt, Den röda handsken kändes något mindre rörig och ännu mer lockande. :-)
    //Mari

    SvaraRadera