Jag har läst Katarina Genars bok En hemlig vän.Henrietta och hennes mamma har precis flyttat till en lägenhet, eftersom hennes pappa hittat en ny kärlek. Henrietta känner sig lite ensam, hennes mamma jobbar hela tiden, hon vill inte prata med sin pappa och hon har inga kompisar. En dag tappar hon sin nycklar, och då kommer hon i kontakt med Herr Vallgren, som bor på översta våningen. Det är en trivsam men mystisk man, tycker Henrietta.
Men det är en del saker som är lite mystiska faktiskt. Varför har hyresvärden sagt att hon absolut inte får gå i närheten av gungorna på gården? Och varför är det en liten flicka med röd toppluva som plötsligt dyker upp från ingenstans och lånar gungorna? Och vem är den hemliga vännen som lämnar meddelande till henne?
Det här är en bra och lite mystisk bok av debutanten Katarina Genar. Något man däremot kan reagera mot är att omslaget ser ut att rikta sig till lågstadieelever, fast den egentligen är klassad för mellanstadiet. Därför tror jag att det kan bli svårt att få de lite äldre barnen att läsa den, vilket är synd.
Ibland kan det kännas som om de människor som ger ut böcker inte är medvetna om hur mycket omslaget betyder i, speciellt, ungdomars val av böcker. Eller så vet de inte vad som lockar. Titel och omslag på barn- och ungdomsböcker bör man lägga mycket krut på om man vill nå ut med en bok, oavsett hur bra den är. I alla fall är det vad mina erfarenheter som skolbibliotekarie har lärt mig. Hur tänker ni?
SvaraRaderaJag håller verkligen med dig. Det här är ju något vi ofta tar upp på våra skolbibliotekariemöten också. Det kvittar hur bra en bok är om den har ett dåligt omslag eller titel. Det kan gå att få den utlånad om man verkligen kan argumentera för att den är bra, men man hinner ju inte läsa så mycket som man skulle vilja tyvärr.
SvaraRadera/Martina
Håller absolut med! Särskilt känsligt är det ju om en bok ser för barnslig ut trots att den riktar sig till lite äldre läsare. Även böcker med "riktiga människor" på omslaget är svåra. Blir omodernt nästan på en gång.
SvaraRaderaIbland håller jag boken bakom ryggen medan jag berättar om den... Då hinner de bli sugna innan de ser omslaget :-)
//Mari