Populär triologi blir film!

I mars kommer sista delen i Maggie Stiefvaters triologi om vargarna i Mercy Falls. Jag håller just nu på att läser andra delen, Feber och ser väldigt mycket fram emot del tre. En annan glädjande nyhet är att Frost kommer att bli film under 2012! Oj, vad spännade, verkligen något att se fram emot.

I en frusen värld

Bokens hemsida, http://www.snokristallensfrusnaskonhet.se/ där finns utdrag ur boken eller så kan man beställa sitt eget signerade exemplar (den går givetvis att köpa i handeln också).

Visst blir man nyfiken när man får höra talas om en sprillans ny svensk science fiction? Och ja, jag hade väldigt höga förväntningar på Snökristallens frusna skönhet av Theres Amrén. Det är ju en vuxenroman i första hand men ungdomar som läser science fiction och fantasy brukar inte vara så nogaräknade utan kunna sluka det mesta.

Efter världens förfall råder en ny istid. I Samhället finns en överlevande skara människor och där styr kyrkan och prästerna livet med järnhand medan läkarna och sjukavdelningen gör sitt bästa för att hävda sin och vetenskapens rätt. På sjukavdelningen ligger de äldsta i koma, ett mystiskt folk som låg där redan när människorna kom till Samhället och som kanske sitter inne på svaren på ack så många frågor. Nigala, som jobbar på som sköterska på sjukavdelningen, känner en särskild samhörighet med de äldsta. Inte helt omotiverat visar det sig när hon en dag genomgår en förvandling som åter gör henne ung och vacker. För att inte bli straffad av kyrkan för att vara besatt demoner eller något annat otyg så smyger hon till kyrkan där hon inför hela prästskapet visar hur gud har återgett henne hennes ungdom och skönhet. Kyrkan är snabb att ta åt sig detta Mirakel. I Samhället finns också doktor Rakov, även han har hemligheter och är egentligen någon annan vad man först tror. Han och Nigala finner varandra och Nigala känner sig trygg i hans närvaro trots att hon vet att han döljer saker för henne. Men vad är det han döljer och kan han och Nigala överleva i Samhället där det inte finns någon plats för de som vill och tänker annorlunda?

Alltså. Inom romanens omslag ryms det mesta: science fiction, spänning, samhällskritik och en massa kärlek och känslor. Det byggs upp en värld med referenser till både fågelinfluensa, svininfluensa och ignorerade klimathot. Kvinnorna i samhället står på undantag och den allmänna uppfattningen är att varje kvinna bär på inneboende demoner. Det finns potential, det ska inte sägas annat. Det börjar bra med de mystiska och gåtfulla äldste som ligger i evighetslånga koma och med Nigala som känner att hon finns till för något mer. Sen tycker jag att det händer något när hon förvandlas. Kärlekshistorien mellan henne och Rakov tar överhanden och Nigala blir flamsig. Tyvärr så försvinner flytet under de turer som hon genomgår direkt efter hennes ”mirakelförklaring” och jag känner att det tar för lång tid innan själva berättelsen kommer till skott. Under vissa perioder tar spänningen fart och man vill läsa vidare för att veta hur det går.

Jag har försökt läsa boken ur någon sorts ungdomsperspektiv. Trots att många ungdomar med glädje läser vuxenböcker så tror jag ändå att Snökristallens frusna skönhet passar bättre för något äldre läsare, inte på grund av handlingen, utan det är snarare språket och de ibland rätt så långa och omständliga beskrivningarna av tidigare händelser som drar ner på det ack så viktiga tempot. Men för de som verkligen fastnar och vill läsa mer om Nigala och hennes äventyr i den frusna världen så kommer det fler delar i serien Glaciärernas Era, för det tar definitivt inte slut här.

Kär i kärleken

Timotej af Lilja är en sextonårig tjej som är uppväxt på Djursholm. Hennes föräldrar är skilda och mamman är omgift med Örjan. Hon har en nära relation till sin mamma och bror Fredrik. Plötsligt bestämmer hennes styvpappa att de ska flytta till London. Så flyttlasset går med Örjan, mamman och Timmy strax före skolstart. Timmy får en egen lägenhet precis i anslutning till mammans och Örjans.

Skolan är, enligt Timmy, världens fulaste och där går många elever som är inflyttade från Sverige. Hon hittar snabbt ett kompisgäng som hon hänger med. Det är framförallt Stina, som får lyssna på Timmys eviga ältande om olika killar. För Timmy är KÄR i stort sett hela tiden. För det mesta olyckligt kär dessutom. Är det inte Måns eller Wille, så är det Paul eller John.

Författaren Lina Forss har själv bott i London, vilket märks när hon beskriver miljöerna. Jag har semestrat en vecka i London, så jag känner igen en hel del platser och företeelser som hon beskriver. När hon nämner afternoon tea börjar jag drömma mig bort och tänka på scones, marmelader och goda kakor på ett gammalt hotell i London.

Omslaget är fint och känns uppdaterat. Speciellt med tanke på det faktum att flertalet tonåringar väljer bok efter omslaget och inte kan tänka sig att läsa någon bok utan ett fint foto på utsidan. Språket är också ungdomligt och beskrivande. Hon lyckas på pricken fånga och beskriva känslor, så att man förstår precis hur Timmy känner. Jag tror nog att många, framförallt, tonårstjejer kommer att gilla den.

Uppföljaren Tro, hopp eller kärlek? kommer ut i mars.

GOD JUL alla läsare!

En riktigt härlig jul önskar vi alla från BookLover- Ett rum av ord!! Vi får se hur det går med bloggandet under vår ledighet, vi kommer i varje fall att läsa så mycket vi orkar! Hoppas ni också kommer att hinna läsa riktigt mycket!

GOD JUL & GOTT NYTT ÅR!!

/ Mari, Pernilla, Maria och Martina

Något för slöa juldagar

Snart går eleverna på lov, och hårt jobbande skolbibliotekarier får lite julledigt. Det gör att det är hög tid att börja ladda högen med böcker som ska läsas under slöa dagar. Min hög ser ut så här:


Snökristallens frusna skönhet av Theres Amrén, Cirkeln och pilen av Patrick Ness (Kaostrilogin 2) och Strimmor av hopp av Ruta Sepetys.

Alla andras julhögar tycker jag även ska innehålla:

Helena av Joesphine Angelini, De vassa tändernas skog av Carrie Ryan samt Anders Björkelids Sagan om blodet-serie.


Då utlovas en magisk jul!

Spring bort och spring rakt in i en saga

Vill du läsa något magiskt och ovanligt, läs Pojken som sprang bort av John Boyne, författaren till den mycket kända Pojken i randig pyjamas. Utgiven av B. Wahlströms Forma Books 2011.

Pojken Noah har problem hemma och för att slippa dem så rymmer han hemifrån. Redan i början av hans rymningsresa börjar de lite ovanliga händelserna när Noah blir sugen på äpplen och i det närmaste måste överfalla ett träd för att fånga några stycken. Det är som att trädet gör motstånd och Noah tycker att det är högst besynnerligt. Denna konstiga händelse följs av fler lustigheter som att när han känner sig lite trött och ger efter för en gäspning sträcker ut sina armar och då råkar slå en mycket kort man rakt i ögat. Mannen blir ilsk, inte bara för att han blir knockad utan också för att han blir kallad kort. Inte nog med detta, den korte mannen har tappat sin svarta peruk som han ilsket sätter tillbaka på huvudet med misstaget att den hamnar bakochfram och nu ser det ut som att han är på väg åt ett annat håll än dit han går (här skrattade jag en bra stund för mig själv....).

När pojken varit med om en hel rad konstigheter träffar han på en hjälpsam tax och en hungrig åsna som får honom att förstå att han står vid ett alldeles speciellt träd som står framför ett alldeles speciellt hus. Huset är ett mycket snett och vint trähus som ser förfallet ut men snart får Noah veta att det är en leksaksaffär. En leksaksaffär som inte har en enda leksak i plast, allt är i trä, marionettdockor, hus, bilar, hela arméer och allt målat i nyanser du inte visste fanns. Det är där, i affären, som Noah träffar Gubben. Gubben som gör alla träleksaker och marionettdockor och som blir nyfiken på varför Noah rymt hemifrån och lämnat sina föräldrar oroade och ledsna.

Gubben berättar om sitt liv och vi får reda på mer om varför Noah rymt hemifrån och när hela boken är läst så blev i varje fall jag väldigt väldigt överraskad.

Läs du också så får vi se om du kommer på det före mig!! Om inte annat så får du en högst ovanlig läsupplevelse.

I januari händer det

Nog för att jullovet börjar närma sig och det är det som vi ser fram emot allra mest just nu, men jag börjar även peppa lite inför vad som komma skall. Så... här är några godbitar som kommer i januari (dit är det i alla fall inte evighetslång väntan).

Jag väntar med spänning på Marcus Sedgwicks nästa roman: Revolvern. Enligt förlaget så är det en "nervig, iskall berättelse där spänningen stiger för varje sida och som stannar kvar länge hos läsaren." Mmmmm.... låter underbart!

Många är det som väntar på uppföljaren till Glashuset. Döda flickors dans av Rachel Caine kommer också i januari och för den som inte kan vänta så kan man tjuvläsa kapitel ett här.

Rysare är en genre som verkligen går hem hos dem som brukar välja lättlästa böcker. E.E. Richardsson har skrivit ett antal av dem och nu är ännu en på gång. Vi väntar med rysning på Djävulsstatyn.


Så där. Nu ska jag börja lägga upp julens läshög!

Frasande kjolar och elakt spel

"Den fjärde oktober 1899 öppnades himmelrikets portar för Elizabeth Adora Holland, äldsta dotter till den bortgångne mr Edward Holland och hans änka Louisa Gansevoort Holland. Begravningen äger rum i morgon, söndagen den åttonde oktober, klockan 10.00 i Grace Episcopal Church, Broadway 800, Manhattan"

På begravningen visar det sig att de rika och framstående sörjande skrider fram med helt skilda känslor i sina hjärtan. Penelope Hayes som var Elizabeths officiellt bästa väninna verkar inte fullt så ledsen som hon borde varit och den dödas syster Diana verkar knappt kunna dölja ett hemlighetsfullt leende när hon skyndar in i kyrkan något försenad. När sedan berättelsen om vad som hände innan begravningen öppnas för dig är innehållet alltför fyllt av frasande kjolar, kärleksrivalitet och illvilliga planer för att det ska gå att värja sig emot.

Den här inte helt nya triologin av Anna Godbersen (Deluxe 2008, Rivaler 2009 och Avund 2010) är en resa tillbaka i tiden och jag är helt hopplöst fångad!

Nervig vill-fortsätta-läsa-thriller

Tim Bowler är mannen bakom Blade-böckerna som jag verkligen har fastnat för och tycker är bra och spännande och dessutom passar alldeles utmärkt att sticka till killar som vanligtvis tycker att böcker är tråkiga och långa. Blodsbarn som kom ut i höstas är något större i sitt format än Blade-böckerna.

Will vaknar upp på sjukhuset efter en olycka och han minns absolut ingenting av sitt gamla liv eller vad som har hänt honom. En man och en kvinna som säger att de är hans föräldrar finns vid hans sida men han minns dem inte. Inte alls. De tar med honom hem till Havensmouth och till deras hus vid havet, men Will minns inget av det han ser. Hela hans rum är fyllt av teckningar av en svarthårig tjej med blå ögon och av hemska skuggansikten. Vad är det för något och varför har han varit så besatt av att teckna av deras ansikten? Det visar sig att Will är en rätt speciell kille, han har syner och han vet att det är något sjukt med staden Havensmouth, men han vet inte vad. Före olyckan verkar han ha varit något på spåret men nu måste han börja om från noll. I samhället är befolkningen nästan rädda för honom, de vet inte hur de ska hantera honom och hans prat om det sjuka. Men där finns också Beth som tycker om honom på riktigt och där finns Muck, en speciell kille som ingen riktigt vet vem det är och som helt plötsligt dök upp i stan och började hänga med en luffare. Will vet att han måste ta reda på vad det är för något som inte stämmer i Havensmouth, han måste ta reda på vad det är som egentligen har hänt där. Men det är långt i från alla som är redo att ställa upp för honom, de flesta vill honom illa istället.

Det blir spännande och nervkittlande och man rör sig i samma förvirring som Will. Trots att ingen annan ser det han ser eller upplever det han upplever så vet man att han inte galen, det är verkligen något sjukt med Havensmouth. De andra som bor i byn liksom tränger sig på när man läser och gränsen mellan vän och fiende är inte alltid så tydlig.

Boken är rätt tjock och möjligtvis att slutet därmed kommer lite snabbt på. Resten av boken följer ungefär samma mönster hela tiden och vissa delar känns som att det ältas en gång för mycket. Men jag tycker ju om det här. Det måste ju ändå sägas. Och jag ville ju fortsätta läsa, typ hela tiden.

Tintinfeber

Nu när Tintinfilmen Enhörningens hemlighet av Peter Jackson och Stieven Spielberg är aktuell så misstänker jag att även Hergés gamla serier och nyversioner populariseras ännu ett snäpp. Jag slog slag i saken och köpte in The Adventures of Tintin -the chapter book som kan fungera som engelsk litteratur för de som läst lite på engelska tidigare. Korta kapitel med bilder från filmen gör att den känns lättläst men texten är inte för nybörjaren.
När det gäller svensköversatta nyutgåvor finns för de yngre läsarna en Dupondtarna och ficktjuven av Kirsten Mayer och för de lite äldre Tintins äventyr av Alex Irvine för den som vill ge sig på lite fler sidor och läsa bok skriven efter filmen!

Pojkarna, pojkarna, pojkarna

Trots hemskt goda föresatser blev det här ett segdraget projekt för min del. Jag har läst lite i den lite då och då och nu är jag äntligen klar. Att den tilldelades Augustpriset satte ytterligare press på mig.

Kim, Momo och Bella är på väg in i puberteten men vill fortfarande hålla fast vid barndomen. Att bli kvinna är en process, inte utan smärta och ångest. En underlig blomma ger dem kraften att förvandlas till pojkar - och de får se världen ur ett annat perspektiv. Att vara av manligt kön är att kunna vara anonym, att inte behöva få sin kropp synad och utdömd som svag, att inte bli kränkt. Det är en lockelse att kunna fly flickkropparna, men medan Momo och Bella snart tröttnar blir det ett måste för Kim, att varje natt förvandlas till pojke och erövra världen. Förr eller senare har allt ett slut...

Så vad ska jag säga? Jag försöker samla tankarna, men lyckas inte få fatt på något att greppa. Vacker bok, vackert språk och vackert formulerade tankar. Men konstig, som en elev sa. Jo, för tonåringar framstår den nog som något märklig. Jag tror inte att jag själv hade uppskattat den i min ungdom. Jag hade också tyckt att den var konstig. Det här är mer en ungdomsbok för vuxna. Jag tror att jag kan uppskatta den just för att jag har en distans till min uppväxt och ser den ur ett annat perspektiv. Det är på något sätt en glimt av det som var, en gång i tiden. Vacker, men märklig.

Härligt om att hitta sig själv

Jag tror banne mig jag har en till favoritförfattare. Jag tyckte så mycket om Jellicoe Road att jag tog in ytterligare en bok av Melina Marchetta; Looking for Alibrandi. Jag är lika förtjust i den.

Josephine Alibrandi är tredje generationens italienska invandrare i Australien. Hon lever ensam med modern, med mormor som en ständigt vakande och gnatande hök. Fadern har hon aldrig sett eller hört ifrån och lika bra är det. Ingen hon saknar.

Så en dag har mormor Katia besök av en man, som ser misstänkt bekant ut. Snart har både Josie och mormor listat ut att det är den förlorade fadern. Han är dock inte alls redo att bli pappa, än mindre tonårsfar på direkten. Josie vill inte heller ha något med honom att göra, men hamnar snart i en knipa och kontaktar honom för att få hjälp. Bit för bit trevar de sig fram och lär känna varandra, om än något motvilligt.

Där finns dessutom de två killar som Josie slits mellan - den väluppfostrade, intelligente och känslige John och så den mer ruffige, men charmige Jacob. Puppy love är inte så lätt alla gånger och kompliceras än mer av att Josie har svårt att hitta sin plats i livet. Hon är för mycket italienska för att passera som aussie, men har kommit för långt bort från traditionerna för att riktigt passa in som italienska. Åtminstone i mormors ögon. För tänk vad det skulle skvallras om familjen om Josie gjorde något som inte passade sig!

Så härligt skrivet om att växa upp och att hitta sig själv. Marchetta beskriver relationerna på ett underbart sätt som får mig att känna igen mig, att må bra och att fälla ett par tårar. Inga störtfloder, men några. Mmm... Härlig bok.

Jag upptäckte också att boken blev film år 2000. Gissa om jag ska se den?!