onsdag 18 maj 2011

Tre olika liv

Martin Svensson (ja, popkillen Martin, ja) kom i höstas ut med sin första ungdomsbok - När inget annat hjälper. I denna får vi följa tre olika personer, vars liv flätas samman på sätt som de själva inte har väntat sig.

Dilek stretar på i familjens lilla videobutik i Varberg och försöker komma underfund med sin familj. De bär på hemligheter hon inte får ta del av.

Leo känner sig fångad i Varberg och vill därifrån för att försöka få fart på karriären som musiker. Men alla brev från skivbolagen kommer tillbaka med negativt besked.

Selahattin lever studentliv i Turkiet. Han är kär i Ceylan, men med den rådande kulturen är det svårt att visa sin kärlek.

Jag vet inte riktigt vad jag ska tycka om det här. När jag hade läst en knapp tredjedel av boken (den är bara 170 sidor lång) väntade jag fortfarande på att den skulle komma igång. Sen tog den sig faktiskt. Det blev betydligt mer intressant att följa karaktärernas relationer, även om jag ibland kände mig snuvad på konfekten när vissa tankar, känslor eller situationer inte utvecklades mer. De korta scenerna ger visst en bra bild av skeendet, men jag hade gärna grävt lite mer i vissa saker. Men det kanske bara är jag...

Boken ger en bra, fin, men kort inblick i hur livet som ung kan te sig, ur olika kulturella perspektiv. Jag tänker under läsningen att det måste vara förbaskat tufft att ha krav och förväntningar från en kultur på sig, samtidigt som man vet att man kanske har möjligheten att förverkliga sina drömmar - men att dessa två inte alltid är förenliga. Leo har sina begränsningar, men verkar ändå så mycket friare än Dilek och Selahattin, som båda styrs av sina familjers önskningar och inte av sina egna drömmar.

Det kommer en uppföljare i augusti; Musik för tondöva, som berättar om Leo och Selahattin (vart tog Dilek vägen?). Jag kan nog tänka mig att läsa den också, faktiskt, om så bara för att jag är nyfiken på hur det kommer gå med Leos karriär och Selahattins kärlek. Någon form av känsla har jag ändå fått för karaktärerna, vilket är trevligt.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar