måndag 12 augusti 2019

Läsning som gör ont i magen

https://biblioteket.vetlanda.se/web/arena/results?p_p_id=searchResult_WAR_arenaportlet&p_p_lifecycle=1&p_p_state=normal&p_r_p_arena_urn%3Aarena_search_item_id=162987&p_r_p_arena_urn%3Aarena_facet_queries=&_searchResult_WAR_arenaportlet_agency_name=ASE506851&p_r_p_arena_urn%3Aarena_search_item_no=2&p_r_p_arena_urn%3Aarena_search_query=viktor&p_r_p_arena_urn%3Aarena_search_type=solr&p_r_p_arena_urn%3Aarena_sort_advice=field%3DRelevance%26direction%3DDescending&_searchResult_WAR_arenaportlet_arena_member_id=186524583
Viktor är avslutande delen i Katarina von Bredows intressanta och känslosamt beskrivna trilogi om livet för tre elever på en mellanstadieskola. De tidigare delarna har handlat om Leo och nu är det alltså Viktor som står på tur
Boken börjar med att det är sista veckan på vårterminen. För Viktor känns det som det kunde vara sista veckan i livet. Till det yttre har han ett bra liv. Han har precis blivit tillsammans med Ellinor och kommer från en välbärgad familj. Problemen finns dock inom familjen. Hans mamma är nämligen svårt sjuk i cancer. Detta är iallafall vad han säger till sina klasskompisar. I själva verket har hon svåra missbruksproblem. Hon har ständig värk efter att ha blivit påkörd när hon cyklade hem från jobbet för ett par år sedan.
För Viktor innebär mammans missbruk skuld och skam. Han försöker på alla sätt att skydda sig. Ingen får veta något. Inte som på hans förra skola, den han precis har flyttat ifrån. Där visste alla om att hans mamma var beroende av piller och uppförde sig som en alkoholist. Inte ens för Ellinor vågar han berätta.
Jag får ont i magen av läsningen. Särskilt ett avsnitt i texten där Ellinor ringer på dörren hemma hos Viktor, samtidigt som hans mamma har svår abstinens är svårt att läsa. Det riktigt kryper under skinnet på en.
Frågan är om deras kärlek kommer överleva eftersom Viktor inte klarar av att vara ärlig? Och hur känner han egentligen för Meja, Ellinors bästa kompis och även den populäraste tjejen i klassen?
Precis som i de tidigare böckerna är detta mycket välskrivet. Katarina von Bredow är bra på att få läsarna att känna karaktärerna och skriva utifrån deras perspektiv.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar