Love har bestämt sig. Han ska aldrig röra klarinetten mer. Trots att hans mamma och pappa vill. Hans pappa som själv spelar i en orkester och reser runt och har konserter.
Men hur ska Love berätta för sina föräldrar att han inte vill spela mer? Han vågar inte fastän det är det han vill mest av allt. Ja, förutom att lära känna Ebba bättre då. Efter att Love ljugit för sin mamma att han gjort sin spelläxa går han iväg från hemmet med en klump i magen. Han sätter sig på en bänk och känner sig ledsen. Funderar på hur han ska säga att han ska sluta. Men varför vill Love sluta? Han som spelar så bra att alla som sitter och lyssnar bara sitter och gapar.
När han sitter på bänken och grubblar kommer plötsligt Ebba, tjejen som han tycker är riktigt söt. Ebba frågar om han vill följa med henne hem. Det vill ju Love såklart, då får han ju något annat att tänka på än klarinetten. Hemma bjuder Ebba på ostmackor. De sitter på hennes säng och pratar. Det känns så bra att prata med henne tycker Love. Med henne kan han prata om allt. För henne berättar han varför han vill sluta. Hon lyssnar när han säger att han blivit retad och knuffad av många som tycker det är töntigt att spela klarinett. Han berättar också att han aldrig kommer bli lika bra som sin pappa och att han saknar sin pappa när han är ute och reser.
Så plötsligt frågar Ebba honom om han vill pussas...
Kerstin Svevar skriver väldigt bra om vardagliga saker, att man ibland kan se vissa saker som oöverstigliga hinder men att det alltid inte krävs så mycket för att situationen ska vända, att man plötsligt mår bättre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar