Edith har börjat högstadiet. Edith som i sin tidigare skola kallades för "Stink-Edith" av sina klasskompisar och möttes av oförstående lärare: "Men snälla Edith, se dig för! sa lärarna en gång när jag låg på korridorsgolvet", berättar Edith i boken. Även om hon inte trivs i högstadiet har hon fått det bättre. Hon har fått två kompisar hon kan umgås med. Det är i hemmet som Edith nu har problem, eller snarare är det hennes syster som har problem. När mamman har lagat vad som förut var systrarnas favoritmat, kasslergratäng med ris och broccoli, äter systern Elise knappt någonting. Författaren Malin Lundgren beskrivningar av hur livet med ätstörningar kan vara känns väldigt träffsäkra: "Jag ser hur Elise trycker fast en kasslerbit på gaffeln. Hårt. Sedan skrapar hon bort det mesta av gratängsåsen mot tallrikskanten. Noggrant."
Som i alla slags beroenden finns också medberoende. I detta fallet är det hela familjen, men framförallt lillasyster Edith som ser som sitt uppdrag att få Elise att äta. När de är ensamma hemma bakad Edith en kladdkaka. Till sin stora glädje tar Elise en bit, till och med en stor bit. Glädjen förbyts dock snart till tårar när Edith hör hur Elise senare på kvällen hulkar inne på toaletten. Hon förstår då att systern kräks och försöker göra sig av med det hon har ätit.
Det är inte roligt som läsare att följa hur systern blir allt sämre. En dag eskalerar allt när systern plötsligt får ett telefonsamtal om att systern tagits in akut på sjukhus på grund av näringsbrist.
Jag gillar den här boken mycket. Till en början tyckte jag att den har lite för många parallella historier, som exempelvis kompisen Alex problem med killar och rökning och pappan som har träffat en ny tjej. Sedan tänker jag ett varv till att det faktiskt är så här livet är. Malin Lundgren har fått ihop en bra historia om ätstörningar och syskonkärlek.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar