Asher ja. Asher den gudomlige. Som faktiskt pratar lite ibland med Nina. Och Nina får tunghäfta och vet inte riktigt vart hon ska ta vägen och lyckas göra bort sig varje gång. Vad är det han vill egentligen? Han är ju ihop med Ninas värsta fiende, den söta, blonda Serena. Serena med uppnäsan och djurparken som hennes föräldrar äger. Inte kan väl han vara intresserad av mörka plugghästen Nina, med några extra kilon och permanent utegångsförbud (tack vare föräldrarnas misstänksamhet mot allt amerikanskt)?Jag skrattade gott när Nina bittert konstaterar att den pakistanska hårförbannelsen har drabbat även henne, då hon studerar sin håriga rygg i spegeln. Samtidigt lider jag med henne då hon känner att hon inte passar in. Hon kommer aldrig kunna passa in på samma sätt som hennes bästa vänner Helena och Bridget gör. Vart hon än går sticker hon ut med sitt utseende. Att det dessutom var Asher som uppmärksammade henne på att hon har en hårig rygg gör saken tusenfalt värre. Jag gillar dock Ninas sätt att ta situationen med fattning (även om det gör henne förtvivlad att Asher verkar föredra söta blondiner). Hon anpassar sig, men gör också uppror lite smått mot föräldrarnas strikta regler. Hon vet att det finns saker hon inte kan ändra på, men de hon har möjlighet att ändra vill hon kämpa för.
Jag uppskattar de rappa kommentarerna och den bitvis torra, bitska humorn. Nina har ett speciellt sätt att beskriva sitt liv och gnabbas ständigt med sina vänner. Rolig läsning uppblandad med romantik och lite ångest över trots allt ganska vanliga tonårsbekymmer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar